Vilka är era favoritförfattare? skulle vara intressant att höra och kanske få några nya namn att skaffa
böcker av.

Mina favoriter är, Jalal_al-din_Rumi(poesi) hans visdom är outstanding,
Anne-Marie Berglund (poesi m.m.) härliga böker.
Willy Kyrklund, fantastiska böcker! jag måste ta två till.
Birgitta Trotzig, mästarinna av mörka ångestladdade böcker.
Dostojevski, läsgodis.

Det får räcka fast jag skulle kunna nämna flera, Rumi är förstås nummer ett men de andra är inte
i någon rangordning.

Äntigen litet litterära trådar också, och då vet jag inte hur jag själv ska bidra till dem. Som med Musiktråden är det inte intresset som saknas, utan koncentrationsförmågan under mitt liv hittills. Rädsla för skönhet kanske också. Eller åtminstone perfektionskrav (på mig själv) som tar sig liknande uttryck. Livsviktiga intressen, som jag samtidigt inte har kunnat odla.

Sedan har så många av de författare jag har lyckats tjuva mig till litet av varit så bra på olika sätt – för olika av de behov man har. Just nu kan jag bara nicka medhåll om Rumi, Kyrklund, Trotzig och Dostojevskij. Och Tranströmer förstås. Berglund tror jag inte jag har läst.

Har också koncentrationssvårigheter och har haft sådana hela livet. Därför har jag inte läst så himla många böcker, men några har jag ju avklarat. Böcker har alltid fångat min uppmärksamhet i större utsträckning än film. Favoritförfattare hittills är Sofi Oksanen, Jonas Gardell, Anthony Burgess, Douglas Adams och Stig Saeterbakken.

Tillägg: Bland författare jag är nyfiken på finns H P Lovecraft, Edgar Allan Poe, JRR Tolkien och Terry Pratchett.

Har äntligen tagit tag i Martin Heidegger "Varat och tiden", den är ruskigt bra, kommer säkert att bli en favorit när jag väl läst klart den.

Teratologen ska definitivt läsas om. Han är en av de som verkligen fastnade i huvudet.

”Jag dödade i somras ett elvaårigt barn som uppgav sig heta Helge Holmlund, hemmahörande i Hebbershålet, Övre Kågedalen, norra Västerbotten. Vi möttes vid ett tivolis Pissränna just när Barnens Dag slukades av Männens Natt. Han verkade vara den tysta, svaga typen, och tycke uppstod. Jag tog med honom hem, och efter att ha utfört vissa tjänster stängdes han bunden in i en ljuddämpad potatiskällare jag använder för sådana syften.

Under sex dygn beredda han mig mycket nöje. Liket styckades i lämpliga bitar, plastförpackades och försågs med Konsums prismärkning. Köttet placerades sedan i ett antal fryscharkdiskar i Skellefteå med omnejd.

Huvudet behöll jag, det pryder min lilla samling.”

Åh, Teratologen! Har bara läst Att hata allt mänskligt liv än men den gjorde intryck. Tänker köpa Äldreomsorgen och Förensligandet i studentpresent till mig själv.

Hänger knappast med i (eller ens uppfattar, förmodligen) alla litterära och mytologiska referenser Teratologen gör, men för att göra det måste man vara sjukt beläst.

Äldreomsorgen är ett av de många böcker som står i hyllan och väntar på att jag ska bli friskare. Är det någon som kan formulera vad det ger att läsa något så vidrigt? Många långtifrån litterärt obevandrade kan inte förstå det, och nog kan jag begripa varför. Men att formulera en apologi... (Slänger bara ut ifall någon skulle nappa...)

Jag har ju inte läst den än men tänker att det här inlägget nog kan förklara en del.

Se där, en tråd jag kände till men borde läsa mer i.

Men tycker det förklarar mer att än hur. Nu har jag heller knappt läst i boken, och inte mycket av Elfriede Jelinek heller, som fick Nobelpriset fast Knut Ahnlund och en massa andra tyckte hon spekulerade i äckel, så jag har inte mycket på fötterna; men för vad det är värt tyckte jag jag hos Jelinek såg en mänsklighet och värme lysa igenom som låg mycket längre under ytan och kanske inte heller var så ren hos Teratologen. Kanske mer besvikelse och ren sorg och vrede över att vi är som vi är, medan Teratologen verkade mer insyltad.