Vandrande träd med själar minst lika smarta som människors (och alvers och hobers), och kanske klokare. Men som följer sina egna intressen, inte nödvändigtvis människornas, vilket kunde vara litet kallduschigt för en del av de senare. Och sävliga som träd måste vara.

Eller något ditåt. De sköter om träden, är "trädens herdar". En gammal art som inte finns i alla skogar, om jag minns Tolkien rätt. Kanske det någorlunda stämmer som står här, för att nu länka som jag för tillfället orkar.

Haft det tråkigt.

Spännvidd - det var ju ett härligt diplomatiskt uttryck. Jo, det stämmer. Jag har en sådan "spännvidd".

Det är väl det som är ett av mina stora problem - eftersom jag är skärpt i vissa avseenden förväntar sig folk att jag skall vara åtminstone medelmåttig i andra avseenden där jag inte alls är det.

EDIT: Åh, mina sympatier, Asmix. Har inte heller haft det jättelivat idag.

Diplomatiskt, tja. Hade varit elak även mot mig själv annars. Men det kan ju vara diplomati det med... Känner ju väl igen det där problemet. Liksom många till av oss gör.

Jo, mina sympatier också, Asmix. Såvida det inte är litet självförvållat. Man ska inte läsa för mycket på konkurrerande forum...

Tack för sympatin. Tråkigt att höra att du inte heller haft det så roligt. Jag för min del har hittills mest varit aktiv med tråkigheter, på det så kallade andra forumet - i för där avsedd tråd.

(Så jag har väl egentligen inte haft det så där vansinnigt tråkigt. Men kan ju konstatera att jag driver med min egen egofokusering, vilket på sätt och vis onekligen kan uppfattas som rätt tråkigt, av dem som inte känner till förutsättningarna, och det inser jag förstås att jag ju inte kan förvänta mig att andra gör. Men själv kan jag som nu framgår roas av så här enkla saker. )

Edit: Ser att jag redan blivit avslöjad av Zombie.

Nej, det anser jag mig nog inte ha rätt till, även i händelse av diagnosticering. Kanske ändrar uppfattning någon gång... beror på vad som sägs om mig i utredningen sedan. Känner ibland på mig att jag säkert inte alls har asperger eller ADD utan att domen kommer bli "du är lat och dum bara".



Förstår hur du menar och förstår också att du inte vill gå med håven (nu förstår jag vad det uttrycket innebär). Jag har känslan, vart jag än kommer, att jag inte bara är utanför utan överflödig och direkt störande för folk. Varje gång jag socialiserat irl eller varit en tid på ett forum känner jag behovet av att ursäkta min existens. Jag gör inte det eftersom det skulle uppfattas som skitkonstigt, men likväl... det är så det känns. Det var den verkliga anledningen till att jag bestämde mig för att sluta skriva på AF för ett tag sedan.

Oj, Orange! Jag känner så väl igen det där! Men helt seriöst har jag väldigt svårt att se varför du skulle behöva känna så. Om det inte är för att du har så mycket gemensamt med mig, förstås... Jag har i alla fall stort utbyte av att läsa dina inlägg, for what it's worth.

Och jag tyckte inte heller att jag hade rätt till boendestöd. Nu fattar jag inte hur jag kunde få för mig något så dumt. Organiseringen av hushållsarbetet dränerar mig så på energi att det tar på humöret och orken och allt relaterat till det, och då blir jag en sämre mamma och en sjuklig och inproduktiv samhällsmedborgare. Samhällsekonomiskt är det mer effektivt att jag ägnar min begränsade ork till sådant som jag har en chans att göra bra.

En hel del igenkänning i detta, åtminstone så långt att det fångar in något även av min brist på verklig förankring. En likhet som förmodligen många av oss kan se mellan oss, helt oberoende av alla de individuella olikheter och egenheter vi i övrigt kan ha.

Kul att höra. Och jag har svårt att se varför Zombie skulle behöva känna så. Eller du, för den delen.



Förstår hur du menar. Tänkvärt.

Jo, jag känner till de problemen. Från både mig och många andra. Ett sånt djävla elände den här dubbelmoralen att döma sig själv med strängare mått än man dömer (eller kanske inte ens just dömer) andra efter.

Hur det står till hemma hos dig vet jag ju inte. Men det kan vara så svårt för oss aspiga eller annars udda, som har fått kämpa hela livet med saker andra tar för givna, att se klart hur mycket mer arbete det går åt för det. Särskilt om man länge inte ens visste att man vara udda just på det viset, utan tog för givet att det var lika hårt för alla.

Och att det alltså var man själv som var "lat om dum". Något så korkat skulle du kanske aldrig på allvar säga om någon annan såvida du inte fortfarande såg det efter att verkligen ha satt dig in i just den personen? Sedan är det ju också det här med osynliga kontra synliga funktionshinder. Om du (eller jag) vore förlamad i benen skulle knappast någon av oss beskärma oss så mycket för rullstol som vi nu gör för boendestod...

Det där är ett arbete att göra. Och de problem som finns finns ju där oavsett etikett.

************************************************
"Har ju inte blivit bättre av en aspig uppfostran" skulle det ju vara.
************************************************

Förståelsen är ömsesidig. Eller igenkännandet.

Kan ju säga direkt att för mig är du en tillgång som är alldeles automatiskt självmotiverande. Vill inte undanhålla dig en morotsbit att gnaga på iallafall, när jag nu råkar ha en till hands.


... och det är bara för mycket. Nej. Det borde inte få vara så. Att man vill använda sin tid bättre är en sak, men... (och samtidigt har det ju varit precis likadant för mig själv. Det där med hur man "dömer" andra respektive sig själv igen...)