Sen jag började löpträna igen har min sexdrift ökat plågsamt mycket. Dessutom har jag blivit mer aggressiv och kommer på mig själv med att gå omkring i farligt förföriska våldsfantasier. T.ex fantiserar jag mycket mer om att söka upp och döda killen som skrivit skit om mig på nätet.

Jag vill inte ge upp min frihet för att mörda, och jag kommer inte att mörda, men träningen gör att jag förutom den onormalt höga sexdriften också fantiserar om våld nästan dygnet runt.

Ska jag sluta motionera? Jag tänker absolut inte ta något vidrigt, onaturligt preparat för att bli "lugnare". Isåfall skulle det vara ett naturmedel eller en alternativbehandling som akupunktur.

Det kanske inte är löpträningen som gör dig uppvarvad, utan du kanske löptränar för att du är uppvarvad.

Fast jag känner igen det - ju mer motion desto med uppvarvad. Jag lyssnar alltid på musik när jag går raska promenader. Då lever jag mig in i exempelvis en eurodiscovärld som är ganska söt och harmlös.

Lyssnar du på musik när du löptränar?

Vårsolen gör mig hypomanisk, den har tittat fram under en tid nu.

Floating sägs lugna folk?.... Röka cigg? Tobak är naturligt... (Nej, jag vet, man får kaffehud ).

Brukar inte träning ge endorfiner som man blir lugn av?
Tyvärr det här ämnet är jag lost i.

Folk brukar säga det - ta en promenad så blir du lugn. För mig är det tvärt om, jag kan inte sova på natten om jag tagit en kvällspromenad. Men jag sänker mig med benso.

Kanske någon kan mer om detta ämne, vore intressant om någon kunde förklara. Varför blir vissa lugna av motion, och andra galna och aggressiva?

Jag blir lugn direkt efter ja, meditativt lugn och helt balanserad, men dagen efter märker jag mest av ökad sexdrift och ökade aggressioner. Känns som om en massa extra testosteron produceras eller nånting. Jag blir som en hingst. En mordisk hingst.

Träningen eliminerar dock depression men förstärker den utagerande sidan. Det är så det känns, jag blir mindre inbunden men mer benägen att misshandla folk.

släpp loss dina drifter, riv av plåstret, klia på myggbettet... du kommer ändå inte göra någon illa utan bara bort sig, så småningom lär du dig hitta kanaler för dina drifter.. som vi andra.. grääätz

har du någonsin misshandlat någon?
jag blir ofta väldigt arg också, men steget mellan den ilskan, som kan kännas okontrollerbar och en faktiskt handling är väldigt långt..

Jag har misshandlat folk några gånger i mitt liv när jag var betydligt yngre.

precis, hitta istället andra utlopp för din ilska, skrikning, långa samtal, boxningssäckar i vardagsrummet.. det grundar ju sig ofta i att man är ledsen och skyddar sig genom att bli arg istället

Skulle jag slippa rättsligt efterspel hade jag förmodligen inte hållit igen.