Nu har jag hittat superrelevant teori till texten också, som potentiellt kan ringa in alltsammans alldeles osedvanligt bra. Skall det vara nödvändigt?!

Och så har jag tvingats inse att jag nog verkligen alldeles har slarvat bort nyckeln till förrådsskjulet, så om jag skall få undan det jag tänkt få undan måste jag nog ta hit en låssmed. Skall det vara nödvändigt?!

Och så har jag, mycket sent omsider, gjort den för mig revolutionerande insikten att det faktiskt får plats fler bestick i diskmaskinen om man sorterar dem efter sort, så att skedarna kan ligga sked med varandra och gafflarna... gaffla med varandra... Man tycker ju att man med en uppmätt IQ-nivå förbehållen mindre än 2% av världens befolkning borde ha luskat ut det lite tidigare. Det där Weiss-testet kan de ta och stoppa upp någonstans, tycker jag.

Haha. Jag tycker det verkar som du prioriterat viktigare saker än diskmaskinstetris hittills, helt enkelt.

On topic: Jag har pluggat tråkämnen och ätit belgisk choklad. Chokladen var lite gammal men billig från Lidl.

Håller med Orange. Och om nu det kan vara någon tröst gör jag sådana erfarenheter hela tiden. (Senast just nu med alla intressanta djuptrådar ni håller igång som är på tok för svåra för min ork och koncentration, fast det rentav kan stå konkret livsnyttiga saker i dem. )

Synd att sammanbrott och genombrott ska ligga så nära varandra ibland. Låter annars väldigt intressant. Försöka fokusera på genombrottsaspekten och se om det kan väcka den där nyfikenhetsdriften?


Jobbigt. (Och rätt vad det är kanske den ändå låg bakom något?)

(Jag har samma nyckel till båda. Det enda osmarta med det skulle väl vara att en som stjäl ens hemnyckel kan länsa förrådet också...)

Kände att jag var ute på djupt vatten när jag menade att allt kan rättfärdigas empiriskt inklusive matematiken, men jag känner mig nu hyfsat säker på att det jag sagt var i linje med den kanske mest autistiske matematikern av det tyska 1800-talet David Hilbert och hans formalistiska syn, att matematik inte handlar om någonting alls utan bara är en lek med symboler och regler. Det existerar ingen metafysisk sanning, det enda sättet att rättfärdiga matematiken är att hitta empiriska observationer som kan förklaras med en matematisk teori. Jag fick mothugg när jag attackerade metafysik i juridiken, och de angrep på min hemmaplan.

Ibland får man ta krokiga omvägar för att undvika den förhatliga metyafysiken, men det är det värt. Jag har även gjort klart en stor uppgift och har lite detaljer kvar på en annan, men svårt att koncentrera mig jag har, som Yoda skulle säga.

Aja baja, vad skulle Ockam säga? (Vore intressant att få veta något om omvägarna och deras orsaker, när jag orkar läsa det...)

Tror inte det är omvägar rent formalistiskt, utan mer att det strider mot intutionen. Ockam brukar väl anses betyda att den formellt enklaste teorin ska användas och inte den mest intuitiva.

Man tänker väl ofta på matten som att den bygger på en grund som redan finns i det mänskliga psyket och sen utökas för att kunna förklara naturen. Men det går att rättfärdiga den helt genom att peka på naturvetenskapen och säga att de matematiska axiom och fysikaliska postulat som vi använt för att konstruera den, måste vara sanna, därför att deras slutsatser är sanna. Det är så man brukar rättfärdiga den moderna fysikens icke-empiriska antaganden, de leder till slutsatser som stämmer med våra observationer. Tidigare var fysiken antaganden empiriskt observerade formler som Newtons lagar, nu legitimerar vi antagandena utifrån teorins förutsägelser. Postulaten i sig handlar om matematiska fiktioner som inte kan observeras. Vi börjar i andra änden. Det befriar oss från problemet att matte är icke-empiriskt på det sätt jag beskrev.

Logiken blir mycket svårare att rättfärdiga rent empiriskt. Kanske omöjligt. W.V.O Quine associeras med nån skola som kallas kvasi-empirism, och menar väl att logiken ska ses som empiriskt rättfärdigad fast på en hög abstraktionsnivå. Jag vet inte om empirism är meningsfullt utan att anta att logiken redan gäller dock. John Conway har antytt att determinism skulle omöjlliggöra existensen av de slumpmässiga referensdata som behövs för empirism, men jag tror inte riktigt på det. Det borde räcka att data saknar kausal förbindelse med det man studerar, tänker jag. Har inte sett något noggrannt resonemang kring frågan dock.

Motvilja mot metafysik i humaniora brukar väl som jag förstått vara mycket starkt associerat med vänstern. Det var en viss känd jurists klagande på uppsalaskolan i juridiken som provocerade mig till att reda ut det där. Uppsalaskolans anhängare brukar fnysa "metafysik" åt rättighetsetik inom juridiken, vilket i deras ögon var allt som behövdes för att avfärda det