Min form var riktigt jäklig i morse; nu börjar den arta sig. Har börjat oroa mig en del inför utredning dock. Trots att jag egentligen är övertygad om att jag har asperger och en närstående till mig som läst på säger att jag är ett skolboksexempel (håller jag inte med om iofs) så är jag rädd att utredarna ska säga att jag inte kan ha AS. Tror också att mina föräldrar kommer göra sitt bäst för att "normalförklara" mig under anhörigintervjun.

Jag tycker liksom att när jag nu är på det sätt jag är, vill jag gärna ha det på pränt, thank you very much. Tror också jag kan komma närmare adekvat hjälp för vissa saker om jag har en riktig diagnos. Men har jag inte asperger så har jag ju inte... jag kan förstås inte vara säker på att jag har någonting. BLÄH. Kaos i huvudet och livet osv. Jag hatar hatar hatar hatar hatar ovisshet.

Aha! Då är det ju inte så konstigt att just Pippi kom på besök i drömmen, Orange! Du längtar förstås efter att äntligen få slippa ifrån den tvångströja som det inneburit att hela tiden försöka passera som "normal". Det skulle kunna vara en aspekt i alla fall.

Ja, det gör jag i vilket fall (AS-diagnos eller ej).

Ni är otroligt smarta och analytiska på det här forumet. Det är stimulerande för mig att läsa här.

Jag tycker att du verkar passa in här som fisken i vattnet, Orange.

Vad kul. Jag fiskade dock inte efter bekräftelse, så du inte tror det.

*ser en apelsin som simmar fram som en fisk i vattnet... hm* ... men tycker också Apelsinen passar här som... i ett urverk.

Oombedd uppskattning är du inte den första som har råkat ut för (lyckligtvis). Men visst kan det vara obekvämt...

Hoppas innerligt att du får bra utredare. Inte till exempel av typen "du har pojkvän/humor/kan ta ögonkontakt/gillar poesi/går att resonera med/yadayada => kan inte ha Asperger".

*vad han sa*

Jag trodde inte att du fiskade efter bekräftelse.

Klockrent!



Jag ska vända mig till privat mottagning (tack vare tur i oturen har jag råd med det). Jag ska gå på ett första samtal för bedömning så får jag se vilken uppfattning jag får om dem (Cereb), men jag har hört att de ska vara bra på många sätt; inte fast i stereotypa bilder av aspergare exempelvis. Det är tre års kötid till "vanlig" utredning här och så länge vill jag inte vänta.

Jag kunde nog haft diagnos idag. En barnläkare som är specialintresserad av npf (fick reda på att han är det av en aspie-bekant nyligen) uttryckte misstankar om AS hos mig när jag träffade honom pga anorexi för sju år sedan. Varken jag eller mor min ville höra talas om något aschpebergers på den tiden... dumma fjortonåriga jag.

Aha! Sådant brukar de fråga om. En barnläkare som uttalat misstanken är definitivt relevant i bedömningen.

Yes, jag hoppas han antecknade misstanken i journalen, om de begär ut sådana. På tal om det... shit vad mycket de kommer ha att läsa igenom.