Ja, det är bättre nu. Tack! (Jag gjorde EFT senast i förmiddags. Det är rätt behagligt på något sätt, lugnande.) Men min terapeut kommer att få så jädra mycket att göra! Fast hon tyckte att jag verkade rätt normal och konstruktiv i mina reaktioner. Än så länge...

Har rätt ont i kroppen. Drömde konstigt. Hade svårt att ta mig ur sängen men lyckades med hjälp av olika grundningstekniker att ta mig ur försteningen och t.o.m. ta mig ut i höstsolen på uteplatsen.

Skönt att höra!

Dagsform: Nja, fortsatt trött. Det var för roligt i helgen tydligen så nu måste jag ha tråkigt i en vecka minst.
Men mitt hår trivs bra, klippningen blev ovanligt lyckad.

Pigg, men känner ändå en diffus motvilja mot att sätta igång med något.

Super trött , första jobb dagen sen i augusti . Pirrigt i magen och morgon trött
Tänker att jag fått special anpassat schema för att slippa sociala kontakter .
Det hör nog till ovanligheterna , vanlig lön ( dålig för det är i kommun, men dock vanlig lön)
Och special anpassade arbets uppgifter för min as problematik.
Nu ska jag dricka kaffe och väcka sonen . Kram / kaninmamma

Håller tummarna för att det ska funka

Vad bra för dig, Kaninmamma! Skönt att arbetet kan anpassas, alltså. Ibland får man uppfattningen att det ska vara antingen eller; antingen heltidsjobb utan as-anpassning eller sjukskrivning. Något mellanting är säkert bättre i många fall.

Min dagsform är förkyld och trött.

Kaninmamma, hoppas också det ska funka. Och håller med om att det alltför ofta är antingen eller. Hoppas fler blir som er på din kommun som drev igenom det här.

För rastlös för att sätta igång med något: Det känns som att jag väntar på något, men utan att veta vad.

tack mina vänner! Jo det gick bra på min första arbetsdag.
Tack vare mina samordnare.
Vi är en stor hemtjänst grupp och då behövs tre grupper.
Så det finns tre tjejer som är samordnare.
De har verkligen tagit till sig vad jag berättat och vad de sett på läkarintyg.
Att de är tillmötes gående beror inte på att det är på kommun.
Mer att det är underbara människor, de var vänliga förut mot mig,
Men ibland sura eller irreterade för missförstånd mellan oss.
Eller så har de kanske tyckt att jag varit vimsig och trög.
Men de har aldrig varit elaka mot mig.
Mer stressade och därför inte haft tålamod att förklara det som alla förstår.
Så nu när de fick det förklarat om mina funktions hinder .
Säger de: nu förstår vi varför en del saker ej fungerat, att det blivit missförstånd från båda håll.
Och varför jag svarat och gjort fel.
De till och med skäms lite hur de använt ironi, eller tyckt att jag svarat konstigt.
Jag märkte att min samordnare kom på idag att hon brustit i tålamod och hon insett att hon gjort mig ledsen förut.
Nu är de väldigt måna om att allt ska bli så bra som möjligt så jag kommer att trivas och kunna jobba.
Och de är snälla och gulliga och lite ångerfulla.
Hur som helst! Jag känner mig ompysslad av dem. Jösses det känns riktigt bra!
Efter ha kämpat där i på jobbet i 12 år.
Och hur jag än gjort förut blev det fel. Och nu får jag den stöttning som jag behövt hela tiden.
Jag gav min chef en kram och sa: det du sa att ni kan ändra på er , men det kan inte du.
Det betyder att jag har fått dem att förstå ! Det betyder otroligt mycket att jag äntligen är förstådd!

Bra så.