Själv har jag valt bort barn, jag har mått dåligt under större delen av mitt liv. Har inte trott att jag skulle orka ta hand om ett barn pga det. När jag nu dessutom vet att jag har AS, så känner jag att jag definitivt inte kommer att föda barn. Dels för att jag inte tror att jag orkar, men också för att jag faktiskt inte vill riskera att ett barn ärver min problematik.

Vad har ni andra för åsikter i frågan?

Jag anser att det är upp till envar att bestämma hur man gör
och man ska inte bli kritiserad för varken det ena eller det andra
och att man inte pådyvlar andra sina tankar såsom vissa
militanta veganer gör när dom spärrar köttdiskar i affärer t.ex

ps. har en dotter på nästan 4år och trolig adhd

Naturligtvis måste det vara upp till var och en att avgöra! Finns ju en massa människor därute som orkar ta hand om barn, trots att de har både den ena och den andra diagnosen. Det handlar nog mer om just min individuella problematik. Men i vilket fall så får den dig att avstå.

Finns alla typer av aspergare på funktionsskalan. Jag skulle vilja påstå att det finns några som generellt är mer högfunferande än neurotypiska personer. Sedan finns sådana som är generellt lägre fungerande, sådana som samlar på porslinsrävar eller smyger ombord på tåg för att leka konduktörer.

Haha, jo alltså, jag har släktingar som - trots uppenbar, men odiagnostiserad - AS, är väldigt schyssta och bra föräldrar (och dessutom i vissa fall har sk. "högstatusjobb" etc.), så det är jag medveten om.

Som sagt, det är individuellt. Men själv har jag alltså insett att jag inte passar som förälder. I just mitt fall känns det dock inte som att AS är den största boven i dramat, så det kanske var fel att ta upp det här.