Re: NPF-problematik ökar med åldern?
Jag tror inte det har blivit värre utan mer annorlunda. T ex som barn och tonåring så hade jag vissa problem, jag hade mer problem med kommunikationen på den tiden än vad jag har nu, vilket är något jag har jobbat länge på, och jag blev lättare stressad och var mer åt autism-hållet som barn och tonåring, inte så mycket att folk såg mig och tänkte "Hon har autism" men fortfarande betydligt mer än vad jag har nu, jag var tvungen att ha egna platser annars blev jag jättesur och ledsen, jag hatade när min familj hittade på saker på ren impuls vilket inte hände alltför ofta (en fördel med att ha 3 syskon, man måste planera med 4 barn) osv.
Nu är det mer att jag blir så trött av alla sinnesuttryck, det var något hanterbart när jag var barn och tonåring för då hade jag mer energi, men nu märker jag att jag blir mer och mer trött av att inte kunna stänga ut intrycken, samt att jag blir mer trött av stora sociala sammanhang och även lite av små även om de är inte så farliga och jag känner att de små sociala sammanhangen ger mig mer än vad det tar i energi.
Men jag har utvecklat social fobi och är lite rädd för människor, då jag är så van vid att möta oförståelse och i bästa fall bli utfryst, så jag gillar inte människor egentligen, jag gillar de jag känner, men främlingar ger jag sällan mycket för
Sedan finns det även snälla främlingar och när jag möter en sån så är min dag gjord
Jag har fortfarande lite av autism-dragen kvar i mig, men det är inte lika mycket som jag var yngre och är något som jag har jobbat bort innan jag ens visste att jag hade AS.
Så vissa problem har minskat och vissa har ökat.