Det är lätt att genomskåda när empatin formligen flödar ur dig, även i skriftform.
Du verkar vara en av de överempatiska, det är inte helt lätt alla gånger att vara det heller. Det gör ont att fästa sig så i levande varelser.
***************************************************

Överlag tycker jag synd om de flesta hundar som ständigt blir ryckta hit och dit av stressade koppelhållare. Och allt det andra. De flesta människor saknar den typen av inlevelseförmåga som krävs för att kunna göra en hund lycklig mer än för stunden. Det är sorgligt att se, det gör ont till och med.

Håller med ovanstående inlägg om rubbet.

Min brorsa och hans tjej är dock väldigt bra med sina hundar. Tjejen jobbar på ett djursjukhus och brukar ta hand om djur som blivit så illa skötta att de helt enkelt inte får tillbaka dem. Senast var det en chihuahua som några idioter försökt avla på innan hon var vuxen, och sedan en gång till direkt efteråt med motiveringen "Det fick bära eller brista". Ungarna föddes döda båda gångerna och hundstackarn var alldeles uppfläkt, för att inte tala om traumatiserad. Nu är hon världens tryggaste.

De har sedan tidigare en golden och en labbe, varav den senare är färdigtränad räddningshund. Två blandraskatter har de också.

Höll på att glömma - min barndomsväninna är också bra med sina hundar. Hon vägrar att hunsa dem, och de går i skogen massor. Bor i skogen, t.o.m.