Det hade alltså inget med något annat i den här tråden att göra. Jag överfölls bara av en plötslig dysterhet.

Nyvaken och seg. Undrar just om jag får något gjort idag.

Rörig i skallen efter ett fascinerande men koncentrationskrävande seminarium och lunchsamtal med en tysk-amerikansk-kanadensisk psykolog-filosof och handledningsmöte efter det. Puh! Och nu måste jag skriva. Med den här hjärnan!

Det hettar i hela ansiktet av ansträngningen.

Hjälper det något om jag säger "ta det lugnt, lita på hjärnan och bara gör det. Den hjärnan är inte fy skam"?
Eller dito efter en avgränsad andhämtningspaus?

Heja Inco!
Belöna dig själv ordentligt när du är klar för dagen.

Jag har bara kommit igång. Visserligen tog jag en långpromenad på morgonen i samband med barnlämning men sedan däckade jag likafullt.

Skolfoton har kommit, alltid samma dilemma kring om man ska behålla alla eller skicka tillbaka några kort vilket dels tar emot pga. mammainstinkter och dels för att man då förlorar det förmånliga, men fortfarande oskäligt höga, paketpriset.
Nu för tiden behöver man knappast så många kort i olika format med samma motiv heller. Folk fotograferar barnen själv som aldrig förr, barnen fotograferar sig själva som aldrig förr. Det är ett förlegat system som bara ska gynna en branch som passerat sitt bäst-föredatum.

Korten blir ju för det mesta inte så där strålande bra heller.

Du är fantastiskt duktig var rädd om dig! / kram kaninmamma

Trög. Hoppas det blir bättre med formen i morgon.

Nöjd. Jag har just spolat örat. Det behöves.

Förbannad.

Oj, så mycket omtanke! Jag somnade tidigt igår kväll, tillsammans med min son. Det kanske kan ses som en belöning. Texten är inte klar än, men det går långsamt framåt i alla fall. Det blir tydligare och tydligare vart jag är på väg med den.