Ja, det är skittråkigt att du mår dåligt, men istället för att ligga där och tycka synd om dig själv - ta hand om dig själv! Du är skyldig dig själv och dina närmaste det! Sök hjälp! NU!

Känns väldigt overkill att kontakta någon av de där mottagningarna. Men tack ändå.

Håller med Incognita, Sheyen. Kanske om mottagningarna, i varje fall att du ska ta hand om dig.

Även om det inte känns så just nu så har du säkert mycket roligt framför dig. Du vill utvecklas och du kan utvecklas. Jag har sett dig utvecklas. Det kan mycket väl vara så att du har det värsta av livet bakom dig. Och minnen är inte verklighet. Hur ont de än gör så var de då, det är inte så nu. Låt dem inte sabotera ditt nu.

Jag har en närstående som trillar dit med jämna mellanrum, och som haft SUVERÄN hjälp av beroendekliniken i vår stad och grannstaden. De vet vad de gör där. De bryter det akuta dåliga måendet OCH beteendet, hjälper en att hitta sätt att stå emot och att bygga upp något mer konstruktivt. Och de ser igenom alla ens undanflykter. Hjälper en att sluta svika sig själv.
---
EDIT: OK. Bryt det själv då! Bara du gör det.

Ja, jag vill ju tänka positivt. Försöka utvecklas... Men all skit har gjort att jag fastnat i en egen liten värld... Jag sitter fast. Är passiv, vill självmedicinera och stanna inomhus 24/7...

Det är därför man kan behöva hjälp med att bryta det.

Självmedicinering funkar inte. Det gör det först, väldigt kortsiktigt - det är det som är så förrädiskt! Men ganska snart förstärker det bara all ångest, samtidigt som hjärnan fortfarande tror att det skall hjälpa. Den fortsätter att tjata på mer och mer sprit, i hopp om att få den där lättnaden. Men den kommer aldrig.

Jag har också sett ungefär det Inco talar om. Och jag kan tala om att det är helt normalt att man tycker ens problem är för små. Det tycker man alltid så länge man kan. En del fortsätter tycka det ända tills de är av med allt och ligger på gatan. Och vid det laget är problemen kanske för stora för att det ska gå att återställa särskilt mycket.

Nu menar jag inte att måla fan på väggen såhär på en gång. Men även att gå litet för länge utan hjälp, bara för att man tycker man har för små problem, kan göra att de växer och blir svårare alldeles i onödan. Och det blir inte lättare att höra sig för om hjälp senare, hur mycket man är tror det nu. Att höra sig för nu, medan problemen känns hanterliga, är så enkelt i jämförelse med det.

Men det går bra... Jag har inte druckit idag. Dock pillat sönder huden... Derma.. Vad heter det..? USCH OCH AJ. Blir så när jag blir sönderstressad.

On Topic: Badat i badkaret med Fenren.

Dermatillomani? (Artikeln på Wikipedia innehåller ifrågasatta uppgifter, men iallafall.)

Jo, bara du klarar drickandet i fortsättningen också. Och dermatillomanin och så. Jättebra om du gör det, men begär inte av dig att vara en stålkvinna utan vänj dig vid tanken att be om hjälp så att det är lättare att göra det om du skulle behöva. Andra har också behövt hjälp med det ena och det femtioelfte, jag hade inte klarat mig utan diverse psykoterapi till exempel, så du är i gott sällskap.

Ja, jag ska försöka. Ja, jag menar "dermatillomani". Det är riktigt illa nu. Det är så att man skäms... Tror inte folk förstår hur illa det är nu. Ser ut som en sjukdom. Många, många, många ställen på kroppen och väldigt tätt... Det gör ont.

Jag kan ju inte kontrollera mig själv...