Jag har svårt för "vanlig" musik. Ibland hör jag aldrig ens musiken, istället ser jag den töntiga låtskrivaren som sitter och klottrar. Deras psyken är obehagliga.

Skillnad är det med musik som används i filmer eller tv-spel. Dessa gjordes ofta med något mycket specifikt i åtanke och ger mig därför aldrig samma intryck. Musiken brer heller inte ut sig oförskämt eller försöker uttrycka åsikter och känslor. I min erfarenhet har musiker sällan förfinade åsikter eller känslor att uttrycka till att börja med, så det fungerar bättre om någon annan kreativ tänkare ger dem någonting. Eller är jag helt ute och cycklar?

Filmmusik är ofta bra. Karate kid är en fittunge, men fan vilken bra låt .

Jag gillar väldigt många olika musikstilar, speciellt eurodisco, hårdrock, synth, 50-60 talsmusik mm. Men något jag har svåra problem med är fisnödig musik med "budskap". Typ Sigurd Röv och sådant där där man ska sitta och känna någon känsla som låtkompositören tydligen vill förmedla. Min känsla brukar bli raseri och kom igeeen då, börja någon gång låtjäveeel!!!!

Jag kan gilla långsam gnölmusik typ http://www.youtube.com/watch?v=vK54-GizXmA

Men när den försöker vara "smart" blir det bara tortyr av det. Speciellt om någon snubbe sitter och jojkar och gråter i bakgrunden (sjunger) .

Håller med 100%!

Stör mig så enormt på pretentiös "riktig" musik och föredrar tv-spel och filmmusik.

Gillar dock även klassiskt, folkmusik och lite sånt.

Jag älskar också 80-tal. Någon sade att den här låten passar mig och borde vara mitt "theme" för att jag är så energisk och ett hälso/träningsfreak och har något "80-talsaktig" över mig. Lite som någon välkammad psykopat från Dallas eller Dynastin.

Det värsta som finns är dansband, Perikles, Per Gessle & Danne Stråhed.
Dessa tarmgnidare ger mig kalla kårar. Infantil smörja för lantisar utan musiksmak är vad det är.
Ullaredsbesökare och bönder.

Personlighetsbefriat tankedött kommersiellt budskapslöst gods för lika tanketomma personlighetsbefriade skvalradiolyssnande lobotomerade alltagsköpfen-köttpaket som inte tänker mycket djupare än "Ojj va billit!"

Vad jag gillar?

MOTÖRHEAD, Discharge, Ebba Grön, gamla Metallica, Johnny Cash, Exploited, Mike Ness, Dropkick, Wagner, Perkele, Chris Rea, Asphalt Ballet, Rammstein, Ultima Thule, Beethoven, Ennio Morricone

Sen har vi hiphopens utbredning. Jag kan förstå att man är hiphopare om man kommer från Bronx, LA's slumkvarter, Rosengård, Hammarkullen, Alby.

Men inte om ens föräldrar är arkitekter, läkare eller psykologer, om du är helsvensk och kommer från villaidyllen eller fina bostadsrätten. Om du är konfirmerad, har varit utbytesstudent eller au pair i USA hos annan läkarfamilj och har ridit och spelat golf - gör du dig bara löjlig om du kallar dig hiphopare. Då är du WIGGER och som sådan en pubertal trendkänslig anemisk ångestgosse som lider av identitetskris & tandställning.
Nej, förorten är inte för dig.

För nu-metalfans och nypunkare gäller samma princip.

Nightwish och Rammstein tillhör mina favoriter

JC-rockers & indiepopare är smygbögar hela bunten.

Vad är det? Nu får du förklara för en gammal tant