Varit lat , är lat, ursch inte likt mig!
men ibland är det väl bra att stanna upp och vara i nuet.
Tillåta sig vara lat . Våga stanna upp och känna . Våga känna känslor som man kan springa ifrån.
Våga sörja att man blev känslokallt behandlad av sina föräldrar hela barndomen. För jag förstörde deras liv genom att komma till världen. ( de har gjort mig arvlös nu i somras) beviset för hur älskad jag varit.
Mina barn har alltid varit älskade och det känner de.
Jag har gett det jag aldrig fått.
Och jag utvecklades till en varm kärleksfull kvinna som bryr mig trots min barndom.
Det förstörde inte mina föräldrar, möjligtvis att jag är känslig och skör person.
Men det gör också att jag alltid tänker det bästa om alla. Och ser människors goda hjärta än yttre faktorer som bra jobb, och bil mm.Är oviktigt !
Oj detta blev djupt! Men man måste tillåta sig att sörja för att kunna glädjas och vara lycklig!
Kram från mig till er/ kaninmamma