Re: Idag är det World Suicide Prevention Day
Nu menade inte jag att jag också tycker att det faktiskt
är sadistiskt utan att jag kan förstå att det kan upplevas så av den suicidala.
Jag njuter verkligen inte av den här delen av arbetsuppgifterna, tvärtom är det den tyngsta biten. Att möta en människa i yttersta nöd, existensiell nöd - är oerhört påfrestande för det egna psyket.
Det går inte att stänga av smärtan och den bottenlösa förtvivlan som hen känner, det går inte heller att blunda inför den eller söka bortförklaringar - det går bara att finnas där och finnas till.
Det går inte heller att stänga av sina egna känslor vilka ofta är oerhört blandade, en del av mig kanske förstår dödslängtan, en annan del känner av smärtan hen känner, en tredje del ser allt som finns att förlora och möjligheterna som ändå finns i en fortsatt framtid, en fjärde fattar också vilka enorma hinder som kan finnas i vägen för en acceptabel framtid osv.
Samtidigt måste man ha en klar del av sig själv som bara finns i stunden och gör jobbet - bokstavligen håller personen vid liv (vilket man ofta gör i en timma i taget tills nästa tar vid). Ofta handlar det om att
handgripligen hålla människan vid liv och skydda hen från att göra illa sig själv eller andra. Det kan vara oerhört påfrestande och kräver allt man har psykiskt och fysiskt.
Det är inte ett arbete man väljer för att kunna ha det lättsamt och skojsigt på jobbet. Eller ja, vissa hamnar ju fel men i grunden är det verkligen inte det.