Du hade fan själv skyddat dig med en stol om du hade råkat ut för min katt - det är jag tämligen säker på. Hade du fått vara med om min katt hade du inte tyckt att jag är en sjuk jävel.

Möjligt.
Fast katten mådde inte heller bra av det där. Vilket är mycket sorgligt. Undrar vad som fattades den?

Jag har dock blivit attackerad av katter ett antal gånger, men då har det varit skygga, otämjda katter som fötts ute och som varit hemlösa.
Man ska ha handskar på sig, tjocka handskar och ha massor med tålamod. Till och med den räddaste katt kan bli (semi-)tam om den får tid på sig att vänja sig.

Den arga katten som fräser och attackerar är OFTAST enbart fruktansvärt rädd.
Det ska man inte glömma.

Det är inte synd om oss utan synd om dem.

Häftigt!

Alltså, jag inbillar mig nog att katterna och jag förstår varandra väldigt väl, men hur vi gör det vet jag inte riktigt.

Jag hade faktiskt en period när jag upplevde att djur liksom svarade på mina tankar, men jag är inte helt säker på att jag var helt vid mina sinnens fulla bruk då.

Å andra sidan, tänk om det kan ha underlättat genombrytandet av (den eventuella) kommunikationsspärren?

Kan så vara.

Jag skulle även ha behövt benskydd... Alltså jag tror inte du förstår: kattfan slet sig fast på mina ben och högg + rev så att jag började blöda som satan! Jag blev rädd!

Klart katten inte mådde bra, men den är fan sinnessjuk! Har som sagt aldrig haft problem med andra katter. Bara den här! Hon är troligen psykiskt sjuk.

Okej.
Jag tror att jag kan föreställa mig det.

Vad hände med katten sedan, lever hon fortfarande?

Det vore intressant att få reda på varför vissa tamdjur blir så där ultrarabiata, om det är en kemisk störning i hjärnan eller något inlärt extrembeteende för att skydda sig själv och hävda revir.

OT i kattråd men:
Jag tog även hand om en svårt störd chinchilla på katthemstiden. Den brukade jaga mig och försöka bitas och chinchillor har rätt hemska tänder så det var inte helt ofarligt. Snabba är de också.
Men i det här fallet vet jag att den blivit hetsad och illa behandlad i sitt tidigare hem, de hade använt ett rött skynke som kastades över den och som den skulle attackera som någon sorts lek som rätt fort gick överstyr. Vidare hade barnen i familjen lekt väldigt hårdhänt med den och antagligen gjort den illa upprepade gånger, så all form av mänsklig kontakt uppfattade den som hotfull.
Klart att den då ville attackera som ett slags försvar innan den själv blev attackerad.

Undrar om det kan vara något likande för katter som är så där aggressiva.

Ja, hon lever fortfarande. Hon avskyr alla som kommer hem till morsan. Alla ska dö, lida etc.

Jag tror att det var de förra ägarna som psykade sönder henne. Eller så är hon inavlad. Vi köpte henne via en annons i tidningen. "Grå perserkattunge" stod det. Jag ville verkligen ha en perserkatt. Så vi drog iväg till lägenheten där katten skulle infinna sig. Men nej: ingen grå perserkatt. Istället fann vi en sköldpaddsfärgad blandraskatt (hon är delvis perser, men inte 100%). Katten bodde hos ett lesbiskt, överviktigt par som hade prylar i hela lägenheten. De sa så här "vi säljer allt utom kvinnor". Helt stört... Jag tror att de knarkade också. Nåja. Jag tyckte så jävla synd om katten (hon var nervös och sprang runt i den stökiga kaos-lägenheten), så jag bad mamma att vi skulle köpa katten ändå. Det gjorde vi. Tyvärr är hon sjuk i huvudet.