Men jag tror faktiskt inte det handlar om "de känsliga", utan mer om de som aldrig säger ifrån/provocerar/bråkar och de som gör det.

Dessutom tror jag faktiskt inte att det är ett mått på hur dåligt man mår eller hur känslig man är att " skrika , skriva inlägg efter inlägg om hur hemskt allt är osv"

Jag själv blir faktiskt arg, bråkig och provokativ när jag mår dåligt.

När jag skrev att jag inte trodde på den idén förut så gjorde jag det med hänvisning till att jag var skör, men ingalunda behandlades som inneklicken som aldrig ifrågasätter osv utan som en av de bråkiga. Ok, jag kanske verkar bråkig mellan varven och är skör mellan varven, men jag är nog i botten rätt stark och grundpositiv vilket gör att jag sällen är långsint eller bråkig nån längre stund.

Om det inte handlar att jag anser att någon/några faktiskt blir orättvist och fult behandlade och när det gäller forum så handlar det faktiskt mest om de flata moddarna som är icke självtänkande utan robotar som gör det Liebert säger. Och jag tror att jag behövde bli riktigt irriterad på dem och i synnerhet Titti för att faktiskt inse att forum inte är till för oss egentligem utan nåt Liebert håller på med på vägen mot något framtida mål.

Empati är per definition:"Förmågan att omedvetet visuellt kopiera andras känslouttryck och känna likadant"
Det är med andra ord inte applicerbart att prata empati i ett textflöde.

Sympati däremot är förmågan att känna med en individ efter att man kopplat läget.
Och här skulle jag kunna köpa din förklaring "Ni kvinnor kan aldrig förstå hur det känns för en man som är riktigt förkyld."

Ok ok jag ger mig, som vanligt var jag ute och cyklade, men jag gillar ju att hitta förklaringar som känns trevliga och rätt för mig. Och män är empatilösa klumpar

Bekymret egentligen är väl att jag faktiskt inte tror på att empati kan fungera sådär.... det är ologiskt.

Faktum är att just empati-begreppet var något en av de första aspergare jag träffade och jag brukade grunna över och det var typ -95 tror jag och jag har inte kommit ett dugg längre än då, att jag faktiskt inte tror på att folk kan känna så.

Den empati som är lättast är om någon som står en nära är glad/ledsen så får man samma känsla.
Tex så blir man glad när ens barn är glada. Och ledsen när de gråter.
Och så har vi ju de smittsamma gäspningarna. Blir en trött o gäspar så gäspar snart allihop.

Ja det var ju två lysande inlägg från det här forumets absoluta intelligensreserv. Jag tror faktisk att jag måste erkänna mig besegrad. Jag klarar helt enkelt inte av att föra en diskussion på den nivån det här forumet kräver.

Oj, var det någon som sade emot dig?
Stackars liten.................

Som sagt, jag klarar inte av nivån här.

Jag har slutat använda det ordet för många år sen,
och jag brukar tipsa andra om att göra detsamma.
Det ordet leder ofelbart till missförstånd.

Helt annat:
När det gäller nivån som det här forumet fått, instämmer jag med Mats.
Lite synd för den allmänna utvecklingen som asperger-rörelsen tar.
Jag har inga ambitioner att förändra. Jag har mina egna projekt att syssla med.

Jag skulle gärna diskutera ordspråket "Det är aldrig ens fel att två träter" på andra forumet. Det är aktuellt i fler än Albulenas fall. Men var gång man försöker vaska fram något där så låses trådarna.
Jag orkar inte engagera mig mycket mer i den snedvridna modereringen som är där. För jag upplever den just snedvriden.