Jag accepterar min diagnos. Jag kommer att försöka.

Det dröjde endast hälften av mitt liv.

Grattis! ...eller nå't. Men det låter övervägande positivt.

Överfrusen.

Min...tand!!!!
Aj, liksom.

Tramadol intagen så skriver jag konstigheter så vet ni varför.

Bara det gamla vanliga.

Äh, det sket sig.

Du är bäst ändå.
Sov.

Jag är härligt flummig och tror mig kunna skriva igen, vilket lär visa sig vara fel när tramsadolen släppt.

Nej, du vet att du kan skriva; du vågar bara inte erkänna det inför den där andra. Är det jag som har tagit Tramsadol nu? Jag sover nog fortfarande...

Problemtyngd.

Hostandes, matsugen, funderandes...

Fan, ska man köra en 5-dagars? Ska man öppna en flaska skumpa? Hahaha, Fenren kommer att skrika "neeej!". Jag bara vet det! För han är dödstrött och mår anus.