Bild look-a-like or it didn´t happen. Hade han också en päronrumpa i stolt erektion? Som Mr Pearfect tidigare här i tråden...

De måste ju vara som irriterande flugor de där människorna. Synd att man inte får använda insektsracketen på dem .

Vi antar nu att du gjort en korrekt bedömning i att du har en stalker efter dig.
En stalker är oftast också en psykopat.
Så nu stämmer påståendet att han saknar moral. Men sedan gör du nog en felaktig bedömning.
Psykopater som stalkar letar inte efter hatobjekt, de letar efter lätta mål.
Du med din aggresiva stil som lätt vänder folk emot dig, samtidigt som du berättar om dig själv på ett djupare plan i många inlägg, gör dig till ett lätt objekt.

Jag tror det här kan vara en trolig orsak till att du har en stalker efter dig.

Bra och troligen korrekt analys. Att psykopaten som stalkar mig själv har enorma mindervärdeskomplex och är en sorts undermänniska som troligen knappt kan se sig själv i spegeln påverkar nog också till viss grad hans beteende.

En psykopat behöver inte vara en Batemantyp. Min stalker är raka motsatsen, en vidrig, frånstötande syn helt utan karisma. Hans mimik ser ut som om han blivit slagen med ett järnrör några gånger i ansiktet och haft kraftiga hjärnblödningar, hans röst är monoton och han är inte respekterad av någon i verkliga livet. Han är en sån som tränger sig på så länge det finns ett gemensamt rum, t.ex skola eller intresseförening, men som på det individuella planet är en bespottad person.

Jag fick t.o.m moraliskt stöd av hans gamla klasskompisar, som jag också gick i skola med en tid, när jag berättade om vad han höll på med. Ingen verkade förvånad men alla intygade att killen är en clown som projicerar.

Jag har intalat mig att jag "bara är paranoid" förut, då har killen kunnat komma så långt att han haft dialog med mig i PM innan jag börjat fatta misstankar och sen avslöjat honom.

Det som irriterar mig mest är att killen är så patetisk och ful. Hade han varit en filmpsykopat hade jag kanske känt mig hedrad eller tyckt att förföljelsen var rolig, men nu är det ett jävla missfoster till genetiskt misstag som ligger bakom allting. En gris som inte har en verklig identitet annat än som hånat aspergermiffo med övertydliga hjärnskador, störningar i tal, kroppsspråk etc. Han bor i en jävla slummig lägenhet i ett höghus, hos föräldrarna, springer runt i tubsockorna och luktar skit etc. Hela hans väsen stör mig. Det är ett angrepp på mina estetiska och moraliska ideal och detta gör att jag känner ett otroligt hat. Vem tror han att han är egentligen?

Jag föredrar öppen konfrontation. Jag föredrar att ta hand om mig själv, se bra ut, vårda min utstrålning. Den där killen föredrar att anonymt gömma sig på internet bakom raffinerade troll medans han i verkligheten sitter som en lönnfet, kutryggig mansbebis hemma hos mamma och skriver sina värdelösa jävla fantasynoveller som ingen vill läsa.

Med stereotyper ur fantasy eller fiction, film/böcker etc skulle jag vara ärkeskurken medans han skulle vara den lilla puckelryggiga manipulatören som nästan lyckas spela ut alla andra mot varandra men själv men i slutscenen blir förintad av den pånyttfödde ärkeskurken innan denna i sin tur dödas av huvudpersonerna eller krossas under en byggnad/sjunker i havet etc etc.

Alltså, tänk typ en reporter/spion som rapporterar för båda sidor under ett krig och säljer information till högstbjudande, som i en av slutscenerna överges av sina beskyddare, som vunnit kriget, bara för att bli dödad av den avsatte kejsaren/dikatorn innan denna begår seppuku. Bortglömd, raderad, saknad av ingen.

Den typen av råtta är han. Det finns liksom ingen heder någonstans.

Killen slutar inte förfölja mig med trollanvändare. Jag genomskådar honom varje gång men han ger sig inte. Senast igår hade han en ny användare.

Han vågar inte ta en direkt diskussion med mig IRL men trots att jag uttryckligen bett honom dra åt helvete fortsätter han sitt trollande.

Vad ska jag göra? Om jag skulle söka upp och grovt misshandla honom hade jag fått sitta ca 1½-2 år på psyket. Kan inte bestämma mig för om det är värt det. Är också rädd att om jag gjorde detta skulle jag inte kunna hejda mig och istället slå ihjäl killen. Det hade varit skönt att göra det.

Ska jag starta en blogg där jag hänger ut honom IRL? Bloggen kan ligga på en amerikansk server så att svenska polisen får svårigheter att utreda om det är förtal. Det mesta nuförtiden verkar inte klassas som förtal hursomhelst trots att den rent teoretiska tolkningen av förtal ur lagboken kan vara nästan vad som helst. Domstolarna tolkar ju lagen och förtal idag kräver betydligt mer än att bara skriva att någon är ful, tragisk och ljuger mycket.

Det finns inte ett enkelt sätt att vinna över en sån där. Ett stort problem är att stalkern är mer obrydd och förståndshandikappad medan du är frustrerad och känslomässigt berörd av hans upptåg. Om du agerar på dina instinkter så kommer du bli straffad av samhället och som du säger få sitta inspärrad eller bli hanterad på olika sätt av myndigheter. Det låter väldigt jobbigt att ha en sån där efter sig och jag avundas dig verkligen inte.

Jag vet inte riktigt hur du ska hantera honom. Jag har i.a.f. sett lite grann av honom efter allt du har skrivit om honom och även om jag inte känner till så mycket om er konflikt så lutar det åt att jag tror du talar sanning och att han faktiskt är något av en "skummis" .

Om han är aspergare och har känsligt luktsinne så skulle kanske den eminenta produkten Liquid ASS vara något för dig. Det är en doftspray som luktar koncentrerad nedbajsad blöja. Den är väldigt potent!

Det jag kan göra är ju att hålla liv i mina gamla kontaktnät, folk som också tycker den där killen är en äcklig clown. Sen när han självförvållat klantar sig rejält slår jag till med full kraft och använder hans olycka för att göra saker än värre och förnedrande för honom.

Det roliga är att jag bara skulle behöva en minut i en offentlig situation, tillsammans med andra som vet vem den där killen är, för att inte bara sänka utan även krossa honom. Det är det mest frustrerande. Internet är alla lowlifes domäner. Missfoster och äckel som inte har en röst i verkliga livet.

Jag längtar verkligen efter chansen att förnedra honom offentligt. Han är livrädd för mig i verkliga livet, men när han vet att han har internet och en falsk identitet som skydd verkar det vara hans livsuppgift att följa mig på olika forum för att provocera.

Nu verkar det som om jag fått en alldeles EGEN stalker.
Som letar rätt på allt jag skrivit på nätet 15 år bakåt. vem jag är IRL och rubbet.
För att sedan dumpa all info h*n har hittat på mig.

Hur känns nu det här? Jo jag känner mig mest bara tillfredställd.
Det är kul. Roligast är när det vaskas fram riktigt gamla tokigheter man hade glömt bort att man skrev.

Hursomhelst så får jag en följdfråga på det här, vem är mest narcissistisk jag eller Josef3?
Vad skall en narcissist känna av att bli "spanad på"?