http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article14916680.ab

Jag har länge varit förtjust i den där riksdagsledamoten William Petzäll som hoppade av SD och sedan ägnat sig enbart åt narkotikapolitik. Hans linje tycks identisk med vänsterpartiets, dvs avkriminalisera användning och använda mer medicinska behandlingsmetoder.

Missbrukspolitiken är egentligen en teknisk fråga där det mest borde vara tjänstemän på socialstyrelsen som styr, lite som trafiksäkerheten, en helt avideologiserad optimeringsfråga. Men så har massa knäppgökar i riksdagen hittat på att frågan skulle ha nån sorts moralisk dimension. Behandlingsmetoderna måste därför bygga på att plåga folk tills de gör som staten säger istället för att använda den mest verkningsfulla metoden och se problemet som en medicinsk fråga. Finns en del paralleller till psykvården, och den borgerliga synen på arbetslöshet, brottslighet och liknande huvudsakligen strukturella problem som omformuleras i individuella termer och föreskrivs lösningar som inte fungerar, vilket motiverar att man kör ännu hårdare på samma verkningslösa lösningar.

Grunden till problemet är att man vägrar acceptera att människans beteende är lagbundet precis som enklare djurs, men bara mer komplext. Vetenskapen får inte inkräkta på den borgerliga/kristna dogmen om fri vilja och moraliskt ansvar för egna handlingar...

Jag som bekymrade mig för vad som skulle hända med honom vid nästa val. Nu dog han istället.

Återstår att se om hans död kan få någon att ändra sig. Ask har enligt uppgift kommenterat Petzälls död med att det behövs ännu hårdare tag mot knarkare.

Klart ingen ändrar svensk drogpolitik för att en gammal SD-pundare har dött. Tror mer de tar det som bekräftelse på dess riktighet. Den mentala nationallåsningen kommer väl aldrig att lösas upp. Särskilt inte som den nu, som du antyder, får stöd i de klassiska överklassvyer som borgarna återlanserar. (Den praktiska synen på krimnalitet har varit analog hela tiden, med fluktueringar.)

Ja, det ser ganska dystert ut. Senast jag kollade var V ensamma om att vilja avkriminalisera själva användningen. Men en del nyliberaler i C, t.ex. Federley, verkar vara delvis inne på den linjen också. Eller, helt inne på legalisering av användning men kanske inte pålitliga i frågan om utökad substitutionsbehandling.

Det handlar inte om moral eller fri vilja längre när det kommer till beroendeframkallande substanser.

Edit: Kastade om ord.

Nej, precis. Men det är vad nolltolerans bygger på. Att folk kan eller borde kunna ta rationella beslut i alla sammanhang.

Aha, jag läste slarvigt. Vi är visst på samma sida.

Jag var ironisk i sista meningen så den var väl svårtolkad.

Och jag som trodde mig kunna tolka ironi...

Inom psykvården och rättspsyk syns det tydligt vilka konsekvenser det får, de patienter som jag sett få metadon är verkligen nedgångna och oftast äldre. Det är inte mycket till liv de har kvar.
De yngre tar återfall på återfall och går ned sig - ibland sakta, ibland väldigt fort. Det är en så otroligt cynisk syn på motivation och vad en enskild människa under ett kemiskt beroende faktiskt klarar av när det kommer till att ta tag i sitt liv och sluta missbruka. Omänskligt är det.

Ja, hjärnans kemi kan vara ruggigt lömsk. Jag får höra en del från beroendekliniken genom min sons pappa som hamnar där då och då. (Och han är både skärpt och motiverad; inte fan hjälper det.)