Jag tror det är bekvämare att ha en annan partner att sätta på än en spis.

Det beror la på... Spisen kanske är varmare.

Den är hård och man känner sig inte välhängd, men man vet var man har den. Fast man måste äta för att orka.

Ash va' petigt å tyket då, om man som jag känner mig som ett kylskåp i sociala sammanhang så tycker iaf jag spisen värmer lite och när skymningen faller så är det ingen som ser vad jag tänder på då det iaf inte är lamporna.

Skjutit upp saker mest hela dagen. Skrotat runt i en alldeles för stor flanellpyamas. Samt lagat älgfärsbiffar.

Nu har jag promenerat genom skogen och sedan utanför den, tog en annan väg hem och lyckades hamna där jag aldrig varit förut. Plockade äpplen i solnedgången utanför någon skola. Gav efter för mina cravings och handlade lakritsglass, gammaldags mjölk, orangina och bonaqua med päronjuice i. Och så frossade jag i björnbär från gårdsplanteringen.

Och inte fasen har jag skrivit på den där texten.

Kanske du kan se det där trevliga (*avundsjuk*) som mentala förberedelser, kraftsamling?

Hm, skall försöka se det så. Fast det känns misstänkt mycket som flykt. Å andra sidan är det ju bättre att fly genom en rask skogspromenad och äppelplockning än genom att gå runt i pyamasen hemma i lägenheten och tänka på allt man borde göra.

Tänkte att jag skulle hålla mig till ett USA-baserat forum med enbart kvinnliga medlemmar. Minst riskfyllt så...