Den där sängtråden som Ron Jeremy startade fick mig att tänka på hur förbannad känslig jag är för beröring, även beröring av olika material i kläder och andra textilier för att inte prata om mänsklig beröring osv. och hur mycket det faktiskt påverkar min vardag.

I perioder (kopplat på ett diffust sätt med menscykeln som jag inte räknat ut än) blir jag extremt överkänslig för taktil stimulans. Alla kläder sitter åt på ett obehagligt sätt, allting skaver och känns obekvämt.
Men bara i perioder, som sagt.

Jag har en förkärlek för tajta klädesplagg och använder gärna kläder i stretchmaterial men plötsligt när en sådan här överkänslighetsperiod börjar så gör de åtsmitande plaggen ONT. Det sticks i huden över hela benen av jeansen och tröjan sitter helt fel för att inte tala om underkläder som känns fruktansvärt obehagliga. Bh'n är nog värst, den sitter ju åt som en kvävande, skavande orm.

När detta inträffar brukar jag klä mig i lakan som jag draperar runt kroppen som någon sorts svepning, eller också - om jag måste se någorlunda presentabel ut pga. besök av främmande - så tar jag på mig hemmamyskläder som består av väldigt vida bomullsbyxor och en gammal urtvättad bomullströja, underkläder skippar jag helt.
Oftast undviker jag att gå hemifrån under dessa perioder men om jag verkligen måste så blir det alltid samma dilemma av vad som går att ta på sig utan att obehaget blir alltför stort.

Det jag har märkt är att perioderna börjar ofta när jag blir extra stressad eller också när jag är extra trött, utöver perioderna som följer menscykeln (hur de nu gör det?).

I vanliga fall vill jag gärna krama om barnen och kelas med sambon men under dessa perioder blir även det jobbigt.
Barnen kramar jag ändå, fast litet kortare än annars och försöker trycka undan obehaget så de får sin dagliga mammados.
Men med sambon är det värre, han får tåla en del. I för sig verkar han inte fatta vad ordet "nej" betyder.

Det verkligen kryper i hela kroppen när någon försöker närma sig mig när jag är i en taktilt överkänslig period.

Och plötsligt är perioden över och allt är som vanligt igen.

Är det någon som känner igen sig?

Jo... Tyvärr.

Jag var överkänslig som barn och hade mjukisoverall tills jag började högstadiet. Nu är jag snarast onormalt hårdhudad. Ingen variation i känsligheten eller så.

Jaså, inte helt ensam om det alltså.

Yetin, hur är din smärttolerans då om du är så okänslig?

Jag kom på en till grej: håret.
Usch vad jag stör mig på mitt hår, det kliar, hänger i vägen och gör ont när man borstar och går inte att ha i fläta eller tofs under överkänslighetsperioden.
Annars är det knappt något jag registrerar.

Det här börjar låta rätt gnälligt.

Mer än tillräckligt hög för att andra ska anmärka på det, och för att jag ska dröja olämpligt länge med att uppsöka läkare. Det går i släkten. Även känsligheten för kyla är låg. Dock har jag ibland en hög känslighet för mycket svaga känselintryck. Det ska väl vara rätt typiskt AS har jag hört.

När jag var barn var jag även sensoriskt överkänslig på andra sätt, typ hörde klockor i andra rum ticka.

Jag är väldigt känslig för beröring... Kläder osv. Kan få psykbryt av sådant...

jag ogillar kläder och lös beröring.

jag är ofta ganska oklädd, då kläder är osköna och obekväma

ja, lätt beröring och tvättlappar är djävulens påfund!

tur att man hade en mor som tog bort dem när man var liten.