Hoppas din kväll varit bra! Och haft ett riktigt mysigt Skype
Möte med din pojkvännen!!

...ta hand om mig själv, på ett konstruktivt sätt. Jag skall göra det varje dag från och med nu, så gott jag kan, och inte ta genvägar. Detta skall jag göra istället för att förvänta mig att Kärleken som genom ett trollslag skall göra mig lycklig.

Det är svårt, det är det, men det är inte omöjligt. Baby steps.

...försöka komma på ett konstruktivt baby step.

OK, mitt första baby step för idag får vara att gå och fika med kollegor istället för att sitta här och panika över min oförmåga till lyckliga relationer. Sedan måste jag bryta det negativa tänkandet på något sätt och återfinna fokus på det oerhört intressanta ämne jag håller på att skriva om i mitt yrke.

Någon som känner till en bra stödgrupp för dylikt?

Att bryta med att gå och fika och prata om annat hjälpte faktiskt. Det var ett lyckat baby step. Nästa gång jag tycker synd om mig själv skall jag försöka göra något liknande. Något litet bara, vad som helst som bryter.

Baby step är ett bra begrepp. Det får mig att tänka på att jag skall bli faster. Det kommer att finnas en bäbis som jag kan få gulla med men som inte är utlämnad till mig och mitt tungsinne. Det är inte lika ångestladdat som att hämta motivation och mening i det egna föräldraskapet (jag älskar min son, men när jag är övertygad om min egen uselhet hjälper det inte att tänka på någon som så tydligt behöver mig; när jag kommer ur de negativa tankarna tänker jag däremot gärna på honom, och då kan jag också se att jag på många sätt är en riktigt bra mamma).

Nu skall jag försöka få rätsida på en liten liten del av det här mycket intressanta och viktiga skrivprojektet som jag håller på med och som jag tycks vara den enda i världen som valt att hänge sig åt. En liten del. För att det är viktigt och för att jag tror att det kanske kan ge någon läsare en liten men viktig aha-upplevelse.

Virka och ha ett skypemöte med pojkvännen. Det är rutin att ha ett möte på skype varje kväll med han.

Det var väldigt mysigt.

Jag ska böna och be sambon att ta sig till affären och hämta...nyttiga saker som morötter åt mig.
Helt på sant.
Morötter.

Vägrar han så tänker jag ta till andra metoder.

- Göra back-up på forskningsmaterial.
- Hämta ut medicin.
- Handla lite?
- Tömma diskmaskinen.
- Fylla den igen.
- Röja så att det går att komma åt att städa.
- Förbereda två korta presentationer för ett jobbinternat.
- Packa.
- Göra underverk med en text som måste in på lördag (är på internat torsdag-fredag).
- Leta upp en videoinspelning (forskningsmaterial).
- Shit - tvätta eller boka tvättid!!! Akut!!!
- Fylla på i handin.
- Kolla upp logistiken och ställa diverse larm.
- Avboka fredagens boendestöd!!! Inte glömma! (Vem fasen är det som skulle ha kommit då då? Vem är det jag skall meddela? Fan också!)
- Betala räkningar.
- Försöka att inte stressa ihjäl mig.

Som kontrast till ovanstående så ska jag slött ligga här och kontemplera över att jag idag igen blev sjukskriven för tre månader framåt.

FAN OCKSÅ!!!
Jag vill med jobba och uträtta saker. Men när jag ens försöker så slutar det med en utökad harakiri där hela familjen, grannskapet och norra delarna av Stockholm stryker med.