Tagit mig en tupplur.

Jag har sovit rätt mycket, har ont i halsen och känner mig lite småsnuvig. Gick i skogen med boendestödet. Spårade upp några kantareller med näsan ("Det är häråt - ah, här var den"). Tittat på Doc Martin och blivit besviken över att det var ett avsnitt jag redan hade sett.

Men jag borde granska ett licmanus som jag sitter i bedömningsgrupp för, läsa och ge min input på ett artikelutkast jag är medförfattare till samt skriva ett bokkapitel.

och avnjöt dem smörstekta med äggröra till. Det var gott. De krympte nästan ingenting.

*vattnas i munnen*

************

Tillbaka i vardagen. Trasig spis, stängd hyresvärd, absurt återhämtningsbehov, understimulans. Och detta sociala handikapp.

Kollade precis på en rätt häftig film. Huvudpersonen är en ung kvinna som är rätt tyst och inbunden. Den slutar med ett antal mord och styckning av kroppar. Jag garvade som in i helvete även om jag är vek och har lite svårt att se sönderslamsade apkroppar på film. Hon mördade med en sån passion och av förklarliga skäl.




The world is more disgusting then your mother told you. Wise up cowards!

Jag har tittat på magiska svampar:

Erkänn att du polerade dem innan fotot togs.

Jag har precis lyckosnyftat mig igenom Downton Abbey's julspecial. MAAAAARWELLOUS!

Klivit ur sängen och tryckt igång datorn.

Jag kom faktiskt ut i skogen till sist - den tråkiga som ligger i staden, men ändå. Jag hade tänkt gå ett av motionsspåren, men näsan lockade mig ut i mossan och riset. Och mycket riktigt så fanns det svamp där, stora kantareller och taggsvampar om än inte så många. Inte illa pinkat i en så överbefolkad skog.

Just ja, jag såg tre stora grodor också, och en liten och en mellanstor. Övervägde att kyssa någon av dem, men nöjde mig med att klappa en av dem lite försiktigt över ryggen (den stod stilla på marken medan jag gjorde det). Jag menar, hur mycket gemensamt kan man egentligen ha med en grodprins? Och hur könsbestämmer man dem ens innan man skrider till verket?