Jag såg framför mig ett meningsfullt liv, och så rycktes det undan under mina fötter. (Det skulle kanske ha platsat bättre under "Dagens hybris"... om det inte vore så fritt från genuin hybris. Och det
är min dagsform, hur patetiskt det än låter.)
Men jag klandrar ingen. Är nästan ännu mer ledsen för den andres skull. Hade så gärna velat vara rätt.
Blaha blaha...
Jag skall nog överleva det här också.