Jo. Om man redan är utbildad vetenskapare och därtill skärpt nog att både fatta sin kunskapsteori, att den gäller generellt och hur den gäller i det man klåpar i. Samt läser på efter konstens alla regler och allt det där. Möjligen inte annars...

... men å andra sidan, med den kompetens som en del vårdfolk uppvisar – är man trovärdig om man är så försiktig som jag var nyss?... ...

Men nu är det hög tid att jag går och lägger mig. Det är ju dumt att äventyra den struktur jag har börjat bygga upp. Dessutom måste jag orka baka bullar med min son imorgon, för det har jag lovat. Vi skall göra dubbelbullar som man delar med varandra har han bestämt, gullungen.

Hoppas att jag inte rörde till det alldeles för mycket i skallen på dig nu, Zombie. Och godnatt!

Låter sött. (Sött, hm...)


Snarare tvärtom. Finge jag diskutera sådant här i lugn och ro utan att behöva lägga energi på allt möjligt som inte hör till ämnet/-na kanske jag så småningom skulle få någon rätsida till och med på kemikalieskogen. Godnatt!

Nja, det som händer med ritalinet i alla fall, som man tror, är att vakenhetsgraden höjs väldigt lokalt (i prefrontal cortex) så att man blir mer känslig för de signaler som ändå sänds och bättre på att sålla ut de centrala signalerna från bruset. Man tillför alltså inte signalsubstanser.

Natti!

God morgon Incognita
Tack än en gång! Det jag skrev om kaos och ordning var egentligen från filmen i rymden finns inga känslor.
( En film om asperger och två bröder )
Den såg jag innan jag träffade ufo i irl, helgen innan av en händelse.
Jag förstog att den var överdriven, men tycker broderskärleken är så vacker i filmen.
Simon i filmen ska ju försöka finna en tjej till sin bror.
Hittar en tjej som passar enligt honom. Hon var kaos och han ordning.
I mitt fall är nog kaoset som jag skämtar om.
Brist på rutiner, vimsig och glömsk. Och jag är rätt lik tjejen i filmen, inte till utseendet, men lika glad och kärleksfull.
Och tror gott om alla utan förutfattade meningar.
Möjligtvis att jag var lite orolig att få en knuff på första daten som tjejen på filmen.
Eftersom personen Simon inte gillade att man rörde honom.
Så egentligen är jag väl inte så mycket kaos.
Jag har jobb, betalar räkningar, har skapligt städat. Men som adhd person blir man ju vimsig av en dag på jobbet med massa intryck. Då är det lätt att bli glömsk. Och brist på rutiner kan vara ett plus, då krockar inte andras rutiner. Då kan man enklare : jaha vill du ha det så här hemma eller lagar du köttfärssåsen så. Ja då kör vi på ditt sätt.
Då slipper man bråket om vems rutiner som är bäst. Så i ett förhållande med någon som har rutiner jag saknar, det upplever jag som positivt. Jag är väldigt flexibel person, van att kompromissa , med barn och yrke inom vården så får man kompromissa hela dagarna. Jag har grundvärderingar som jag står för. Ärlighet , trohet. Trofasthet, och liknande.
Sen är jag en person som inte har något emot att göra saker på nya sätt.
Så ett förhållande med en med asperger är mycket positivt.
Faktiskt det bästa som hänt mig! Äntligen kommit rätt i livet! Och jag är både lycklig och tacksam.
Kram till er alla från en kvinna som inte tar snälla människor för givet, tack för att ni finns!

En kanske korkad fråga vad betyder + 1 ?
Hoppas er daxform blir bra och bullbak och annat lyckas. Mina blev svarta sist,
Råkade ta en rökrast med ufo. Lätt att glömma bullar i ugn, när man löser världsproblem på balkongen .

dubbelbullar åååå så sött!

Tack vännen! Alltid lär man sig något nytt, och det är ju jätte kul!

Omgiven av galningar i forumvärlden