Min fantasilösa "dagsform" stannar upp en stund och därmed jag får nöja mig till att välment "sekondera" Zombies


Önskar jag kunde skriva något mer av innehåll (...) ? likt "ett ord på vägen ..."

db

Just nu helt jävla BRA. Fast det kan ändras snabbt eftersom jag är en "känslomänniska" som inte fungerar robotlikt.

Det var vad jag kunde tolka ut av duracellkanin utan energi - någon som står ut och finner sig i all oändlighet.
Tack, db! Jag skulle inte heller kunna komma på något mer av innehåll för något som ord ändå inte kan göra något åt - en kram är väl stringent och koncist?

Aj då. Tja, inte fel det heller är jag rädd. Men knappast av stoicism.

Drömd om. På världens vackraste sätt. Djupt berörd.

Stabil. Inte lättretlig eller extremt överkänslig för intryck. Förhållandevis tålmodig och konstruktiv som förälder. Något mer strukturerad. Tänker efter före. Har fått aptiten tillbaka, och kroppen orkar. Humöret är gott, men inte så att det spinner iväg.

En jobbig (förhoppningsvis tillfällig) effekt av den ändrade medicineringen är dock att jag i drömmarna uppfattar att min fysiska kropp är förhindrad att röra sig så som den skall vara när man drömmer. Det är en väldigt obehaglig känsla och leder till mardrömmar kring det hela, med en känsla av hjälplöshet. De flesta scenarier blir ju rätt otäcka om man plötsligt upptäcker att ens kropp inte alls lyder en.

Hallå världen!

Nytvättad i håret. Pojkvänslängtande. Adelelyssnande. Virkandes. Borde gå och handla mat. Jävligt besviken på teknik jag inte kan fatta.

Hungrig igen.
Om tjugo minuter or so ändras formen till mätt.