Har hittat en del spridda komentarer i ämnet men ingen speciell tråd om det, därför en ny tråd.
Har själv funderat mycket över det här på sista tiden men känner mig bara som ett stort frågetecken,
och att det är mycket upp till olika par att själva sätta gränserna är ju helt klart.
Men ju mer jag funderar ju mer förvirrad blir jag, är människan ens monogam? jag vet inte, kan man
sova tillsammans med någon annan än sin partner(utan sex) bara för att få mänsklig värme? kan
man kyssas, hångla med någon annan än sin partner? ibland rusar det ju liksom bara iväg och det
går inte att låta bli(nästan). eller går gränsen vid sex?
Det närmaste någon gräns jag kan komma är vid förälskelse och kärlek, tror samtidigt att man kan
vara kär i mer än en person samtidigt och de två gränserna krockar ju rejält tycker jag.

Passion, passionerad förälskelse är något helt annat ingen kan stoppa ett vulkanutbrott av känslor
så det styr man helt enkelt inte över, det är omöjligt, har läst någonstans att det kan jämföras med
en psykos.

Har hamnat i en situation som verkligen har gjort mig förvirrad eftersom jag tycker att gränserna
är så otydliga, inget, vad jag tycker, allvarligt har kanske hänt men iaf fått mig att fundera mycket
över det här. Kanske har jag dåligt samvete fast ändå inte, ja jag vet inte men vill heller inte ställa
till det för någon annan för det är mitt ansvar, andra inblandades övriga relationer är inte mitt problem
utan deras eget ansvar.

Ja vad tycker ni? ingen kan ju ha rätt i frågan men iaf ha en åsikt och den är intressant, då menar
jag inte mina problem dom styrs av Murphys lag, utan i ämnet var går gränsen?

Om man tvekar att berätta det för sin partner, då har man nog passerat gränsen - sin egen gräns i alla fall. Man skulle också kunna tänka sig att om ens partner gjorde samma sak med en annan, hur skulle man reagera då!?

Om man själv ställer sig frågan om det är otrohet eller inte, då kan det vara så att man själv faktiskt tycker det. Att göra något som man själv tycker är fel torde nog kunna räknas som otrohet - oavsett vad ens partner skulle säga.

För att multiamori ska fungera måste man kommunicera med alla tilltänkta, annars blir det bara smussel och troligen sårade känslor i slutändan. Vad som sker mellan samtyckande vuxna är upp till dem.

+1

Återkommer med vidare reflektioner.

Jaha? Och var går gränsen då? Hur mycket får man tycka om en vän? Vilka förtroenden får man utbyta? Får man skratta åt andras skämt? Får man le mot dem? Får man dansa? Trösta någon som är ledsen med en varm kram? Och när anses man ha en relation som innebär att man har valt en? Anta att man är bisexuell, får man då bara umgås med en enda människa i hela världen (förutom föräldrar och syskon) för att vara på säkra sidan?

Vad är det för fel med att kommunicera kring hur man vill ha det?

Och är det bara handlingar som räknas eller även känslor? Själv tycker jag att det är olidligt om man inte kan prata med varandra om känslor, om man känner att man kanske tycker om någon för mycket men inte kan reda ut det men den som står en närmast. En sådan relation tänker jag aldrig mer ha. Att bestämma sig på förhand att man aldrig någonsin kommer att bli det minsta attraherad av någon annan, eller emotionellt involverad på annat sätt, anser jag är ytterligt naivt om man inte vet med sig att man överhuvudtaget inte kommer att ha med andra människor att göra (isolerar sig). Om man inte kan känna tillräcklig tillit inför varandra för att kunna kommunicera om det, ifall det skulle bli aktuellt, då har man redan byggt en mur mellan sig. Det känns som ett svek för mig.

Därmed inte sagt att jag tycker att man kan hoppa i säng med vem som helst hur som helst och när som helst. Eller vad det nu är man menar med otrohet. Man kan ju faktiskt även mena att gränsen går långt innan det är aktuellt med någon säng. Det kan man ju också behöva kommunicera om.

???

Jag är inte otrogen. Varför kallar du mig hora?

För övrigt kan man vara överens om att man inte vet om man har en kärleksrelation eller ej, och ändå vara trogen. Samt vara förstående om den andre velar.

Att vräka ur sig otidigheter till/om andra människor utan att ha någon som helst aning om vad man pratar om tycker jag är jävligt oförskämt.

För övrigt svarade du inte på frågorna. Det där är bara cirkelresonemang. Vari ligger sveket? Det måste man ju veta om man skall ha en relation! Vad är det för beteenden som är "okontrollerade, fittiga och svekfulla"? Jag är rätt säker på att jag inte tillämpar några sådana, för egen del, men det är väl ändå inte för mycket begärt att man i en diskussion specificerar detta om man nu är så himla säker på att det finns en gräns "by default" som gäller alla och som borde vara grund för dödsstraff om man överträder den.

Jeez!

Och varför är det mig du får utbrott på och inte t.ex. trådstartaren? Jag har för fan inte gjort något!