Uppfinna ett virus som steriliserade varenda människa på planeten så att vi snart skulle dö ut.

Fett bra! DO IT!!

Det lär nog ske förr eller senare ändå. Varför så bråttom?

Om jag nog vore en klassisk galen forskare, typ Fringe, i en värld där anslagen på ett mirakulöst bara fortsätter att strömma in även om man flippar ur eller bara blir allmänt världsfrånvänd...

då är jag rädd att jag skulle bli alldeles besatt av min egen hjärna i kampen mot psykisk ohälsa. Jag skulle testa en massa olika hypoteser på mig själv i smyg för att slippa gå hela varvet med djurförsök och byråkrati. Det skulle handla om signalsubstanser och hormoner och mineralbalanser och gå ut på att inte bara höja eller sänka halten av olika substanser generellt utan snarare flytta runt dem så att de hamnade rätt (i både tid och rum; tajming). Otålig som jag är skulle jag dessvärre snart behöva experimentera med lobotomi för att koppla bort de delar som jag hade elektrifierat sönder efter att ha dränkt dem lite för mycket i fel substanser.


Jag har en massa hypoteser hela tiden, och min hjärnschkrünklare (att bryta starkt på tyska tycks vara ett obligatorium vid rekryteringen på "min" psykmottagning) har i princip givit upp och låter mig prova mig fram som jag vill. Jag är nämligen mer påläst än han, och så tycks han ha gått på det där med IQ-test . Min senaste hypotes är att jag inte alls behöver höja noradrenalinhalten för att få upp min initiativförmåga, utan att den snarare är alldeles för hög - så hög att jag överreagerar på alla stimuli och därför blir apatisk (genom att det i sin tur triggar igång för mycket kortisol, som visserligen är nödvändigt för att stå ut med en hel del stressfaktorer men blir väldigt destruktivt i längden).

Det skulle också förklara mina överdrivna smärtimpulser. Jag får alltså fysiskt ont av t.ex. tjat, och det blir inflammationer som syns i form av röda fläckar på specifika punkter (fibromyalgipunkterna) som sprids utåt. Vidare skulle det förklara mitt höga blodtryck och hjärtklappningen och darrningarna som bara har ökat. OCH att jag så lätt spinner iväg i tankarna på ett jobbigt sätt, eftersom noradrenalinet gör att man reagerar, är beredd, vaksam. Det skulle alltså kunna förklara både att jag blir uppjagad OCH , genom överstimulering, att jag blir apatisk. Jag skulle behöva ta det mer "easy" helt enkelt, inte svänga så mycket upp och ner; reflektera mer och reagera mindre.

Hur kan man överhuvudtaget ge noradrenalinåterupptagningshämmare till någon med ADHD, när noradrenalin är den substans som gör att man reagerar på impuls?! Klåpare!

Ja, ni ser... Med större befogenheter skulle jag nog steka min stackars hjärna.

Varning för farliga slutsatser från en som inte kan läsa på. Men det där med noradrenalinet verkar vid ett helt ytligt påseende också stämma bra med idéerna om att ADHD-symptom kan bero på överkompensation för låg aktivitetsnivå (i dagligt tal övertrötthet) likaväl som på för hög aktivitetsnivå. (Meningarna tycktes delade sist jag såg något, men jag är ju misstänksam mot både antingen-eller-tänkande och "en storlek passar alla"...)

Att inte äta SNRI (utan i "värsta" fall SSRI istället) tycks dock vara ett relativt harmlöst sätt att prova? Såvida man inte lever på kaosets eller förtvivlans rand redan... och med reservation för att jag inte vet något om hur det här funkar i andra avseenden och att personskillnaderna kan vara enorma...

Så skulle jag hitta på ett effektivt sätt att dö på.

Ah, just det ja. För aktiv (vad gäller känslighet för intryck) så att man blir passiv eller för passiv så att man tvingas bli aktiv för att väcka den egna hjärnan. Jag tror på det förra för min del, då jag har en tendens att bli helt överbelastad av alla intryck. Och borde inte det vara mer sannolikt i kombination med asperger, egentligen?

Jag håller på att gå över till enbart SSRI. Det har fungerat utmärkt förut, så jag är inte särskilt orolig. Det var bara vissa biverkningar jag ville slippa. Lång historia och helt off topic här.

Okej, OnT då: förutsatt en viss privatförmögenhet (som väl nästan kan anses ingå i den där populärkulturmyten) skulle jag kanske försöka få ett kunskapsteoretiskt försvarbart grepp om det metafysiska. Av rent egoistiska skäl. Och kanske förstöra dem av mina resultat jag efter mycket grubbel kom fram till inte skulle gagna mänskligheten. Möjligen gömma undan en del andra som möjligen skulle kunna gagna mänskligheten på ett eventuellt högre utvecklingsstadium. Samt tvivla på min egen rätt att sätta mig till doms på det där viset. Och därför kanske inte alls försöka få det där greppet annat än om utvalda delar av området (som kanske ändå redan militära forskningsinstitut har varit inne på). Och så vidare, eller också inte, yada yada.

Angående noradrenalin så är det väl främst viktigt om man har ångestproblem t.ex. social fobi. Jag har ingen nytta av SSRI utan måste ha SNRI och hade de inte funkat så bra som de gör hade jag övervägt NRI istället, för att eventuellt få slippa ökad hunger. Att göra medicinska experiment på sig själv är ju förövrigt en riktigt klassisk syssla för galna forskare!

Jaa... och särskilt galet om man inte är medicinare.



Jag tycker att det verkar som att jag får ångest av noradrenalinet. När jag var yngre och gick på bara SSRI blev jag oerhört harmonisk. Men det är ju svårt att veta vad som beror på ökade svårigheter och vad som har att göra med felaktig medicinering - om man inte prövar då, helt enkelt. Just nu går jag på fifty-fifty, och det är meningen att jag skall göra det i en vecka. Dock smygtestade jag lite idag genom att först bara ta SSRI och vänta med cymbaltan till senare. Jag mådde klart bättre innan jag fyllde på med min gamla cymbalta trots att jag då hade för låg dos. Kan vara svängningar över dygnet förstås, men det lutar åt att jag bryter med cymbaltan tvärt.

Jag är en hopplöst olydig patient.