Mina drömmar är av glas, när jag fångar dom går dom sönder och mina händer skärs upp av splittret. jag e lissen nu...

Det var vackert skrivet.

Inatt drömde jag på undergångstemat igen. Det började med ett bröllop där bruden dog och utvecklade sig till en stor skara människor som tungt lastade gav sig iväg på vandring för att undkomma faran. Det fanns ett problem som skulle lösas, och vi hade vissa idéer om var vi skulle börja. Det var spädbarn med på färden. De sov förvånansvärt fridfullt.

Min mamma var besviken för att jag inte kom hem till nyår. Vad tusan gör min mamma i alla mina drömmar nu för tiden?! Min moster och kusin var också med - också typiskt för mina drömmar just nu. Fattar inte varför.

Natten innan utspelade sig en dröm på en resa där vi gjorde ett stopp på en annan planet. Luften var förvånansvärt lätt att andas, och ren.

Jag undrar om brudgummen kände sig lite avsnoppad!?

Det var väldigt ospecifikt i drömmen. Jag tror inte att det var några jag kände som gifte sig ens en gång, men jag och resten av folkskaran hade ändå något med bröllopet att göra, kanske själva arrangemanget. Oklart.

Det var lite Melancholia över det hela.

Inatt drömde jag bland annat om en röd orm som jag först var rädd för men som pussade mig på kinden och strök sig mot mig som en katt.

Fångade en dröm i flykten, det var fartyg och vatten igen och...?
Nej, har glömt.
Men något underhållande var det.

Jag drömde att dinosaurieungar (det kan ha varit triceratops) förföljde mig och jag klättrade upp i ett träd för att undkomma dem. Det visade sig dock att de bara ville leka och inte äta upp mig som jag först trodde - fast jag ville fortfarande bara vara ifred.

...och så drömde jag om ett (eller två?) torn i en stor herrgård där herr och fru bodde för sig själva utan kontakt med varandra. Tornen hade flera våningar med olika typer av rum och allt andades ensamhet och ett lätt vemod: Någon var olycklig i dessa torn.

Det lät sorgligt.

Jag drömde att jag skulle börja gymnasiet igen men inte lyckades ta mig dit i tid. Så skulle jag hämta skolböckerna, men de var alldeles för många för att jag skulle kunna få med mig dem, och ändå lyckades jag inte få tag på de mest akuta. Och medan jag kämpade med det missade jag min skjuts hem.

Och så var det något med en strid på liv och död, med övernaturliga inslag.

Den ägde delvis rum på en lång och ranglig hängbro högt över en bred virvlande fors. Jag var den enda som kunde döda min demoniske (?) antagonist, varför jag var mest ansatt i striden. Och jag var långt ifrån osårbar, fick jag erfara.