Jag såg debatten på fyran igår och jag kan inte påstå att jag kände mer för vårdens argument än för Annas. Något som irriterade mig var att ingen tycktes ha kommit till insikten att det knappast är Annas fel att fokus hamnade fel och att det kom att handla om Anna istället för psykvården.

Säger bara - m e d i a.

Det är ju knappast särskilt förvånande, hon borde faktiskt ha räknat med det.

Jag anser att det Anna Odell gjorde var moraliskt tvivelaktigt, men jag vill hellre skriva om mina egna erfarenheter av att vara inlagd på psykratrisk klinik än racka ned på henne. Jag har varit inlagd på psyk. fyra gånger under det senaste halvåret. Jag upplevde det helt olika alla gångerna, trots att det var samma klinik.

Första gången var jag medvetet utmattad och tyckte att det kändes ganska skönt att få vila och bli ompysslad, trots att de hade satt ett extravak hos mig så att jag inte fick vara ifred (vilket jag ofta grät över), och trots att jag tyckte att psykiatrikern felprioriterade eftersom jag inte var uppfattade mig som vare sig psykotisk eller självmordsbenägen.

Andra gången var jag bara intagen över en natt och var bälteslagd nästan hela tiden, och i början av vistelsen blev jag tvångsmedicinerad medelst spruta. Det var rena misshandeln!

Tredje gången var jag jättesjuk och hade svårt att gå, tala och äta. Dessutom hamnade jag i bråk med personalen, och det var rena mardrömmen. Vid ett tillfälle drabbades jag av otäcka kramper men då var det en sköterska som lyckades massera bort dem och då kände jag en viss lättnad.

Fjärde gången hade jag burit mig så illa åt att jag ansåg mig förtjäna det fängelse som den psykiatriska kliniken kändes som, och det kändes dessutom tryggt att veta att personalen där förmodligen skulle hindra mig om jag fick för mig att göra något självskadebeteende.

aliasFrollo, jag hoppas verkligen att du mår bättre nu! Tycker att det är bra att vi som faktiskt varit inlagda pga psykos berättar hur vi faktiskt upplevt det.

Jag har bara varit inlagd en gång, för nio år sedan. Jag tyckte faktiskt att det var så vidrigt när jag var inlagd, att jag inte vill vara med om det igen. Okunniga och okänsliga läkare, som inte fattar att ord kan göra ont. Och så blandade de våldsamma patienter och väldigt lugna patienter på samma avdelning. Trångt också, fast jag fick eget rum till skillnad från flera andra. En riktig rysare, i vilket fall.

Det går upp och ned. Just nu känns det inte så illa.

Är mitt inlägg läsbart trot alla de där konstiga rutorna som förstör texten?

Det jag tycker är mest intressant med Anna Odell-spektaklet är hur hon blir utdömd som helt igenom rutten. Just hur ond psykiatrin är eller hur dumma konstfackarna är tycker inte jag är det mest intressanta, psykiatrin har väl alltid varit ond och konstnärer har väl alltid varit...konstnärer . Däremot är det väldigt intressant att det hon har gjort som är dåligt är att ha kostat skattebetalarna pengar. Om det är så viktigt med varenda liten krona i slutenpsykiatrin att en natts låtsas-sjukdom kan ha kostat någon livet så kanske man ska vara arg på någon annan än just Anna Odell. Om det är hemskt att hon har kostat skattebetalarna pengar så kan man ju fråga sig vad alla dom här skattebetalarna vill göra med "deras" skattepengar. En ny myndighet för att reglera alltför upprörande konstverk och se till att skattepengarna går till riktiga saker istället för samhällskritik kanske skulle vara något.

Skattepengar är heliga, och uppenbarligen kan ingenting utlösa större vrede i media än att det "slösas" med kronorna. Jag har iofs inte hängt med riktigt i vad som skrivits, men det verkar inte som att det här utlöst nån debatt om psykvården. Väldigt trist, jag hade i min naivitet hoppats på det.

Om tiden där kostat pengar är det för att man kallat in extra personal för kliniken betalar inte mer hyra om de har fler patienter. Ja, och så lite förbrukningsmatriel också.

Och i och med att man kallat in denna personal, har man ju också skapat arbetstillfällen

Väl talat och roligt uttryckt.

Ilskan över litet skattepengar: ja, när vi i en hel generations tid har fått uppleva ständiga sparbeting (utom för privata företags profit) i en offentlig sektor som hade ont om resurser redan från början; och när det alltid är så mycket lättare att angripa symptom än orsak, budbärare än general, fotsoldat än kung...

Jag tycker att det sämsta med hennes lilla bus där var att hon ljög och att den som eventuellt skulle ha blivit inlagd istället inte kunde bli det. Skattepengarna är bara en mindre bisak. Men om det nu blir debatt om psykiatrin, så är ju det bra, och då kanske man kan bortse från de där små försyndelserna som Anna Odell gjorde och diskutera någonting viktigare och konstruktivare.