Uäh, havregrynen smakade surdeg. Då kan man ju lika gärna smula Finn Crisp i filen så slipper man hela proceduren. Får se om jag provar att torka lite okokt blötlagd bovete. Är aningen skeptisk. De blötlagda och torkade nötterna och fröna ihop med bitar av torkade aprikoser och fikon samt vetegroddar kan dock fungera som en bra vardagstopping på filen/gröten. Det mättar bra och känns lättsmält.

Idag har jag lyckats ta mina mediciner i tid för första gången på länge. Jiiiiha! Igår blev det ju helt uppåt väggarna då jag inte vaknade förrän kl. 15, men jag testade att fylla på med delar av en korttidsverkande 10mg-ritalintablett på kvällen (först en halv och sedan ytterligare en kvarts tablett). Med så liten dos blev det inte de stora svängningarna som förut knockat mig, och nattsömnen stördes inte, och samtidigt hann hjärnan koppla att det är meningen att den skall vara vaken på dagtid. När jag missat att ta 3*20mg ritalin brukar hjärnan annars inte vilja vakna alls nästa dag, utan jag försover mig och missar därmed mediciner igen.

Fast lite småvingligt kändes det ändå med den halva tabletten. Kanske inbillade jag mig; så liten dos finns ju inte ens på marknaden. Hur som helst fick jag äntligen räkningarna betalda och en del annat utfört.

Vaknat och ätit frukost.

Skrivit ett seriöst inlägg. *juhuuu*

Byggt fina saker. Glömt bort att äta.

På tal om surdegar läste (eller hörde) jag någonstans att man på den här sidan andra världskriget i ett baktråg i Finland, som ännu var i bruk eller hade varit till helt nyligen, hade funnit att surdegen hade satts första gången på elvahundratalet eller något sådant. Så det finns tid. Och låter som något som vore intressant att fördjupa sig i – det med...

Underbart att höra om folk som orkar mixtra med mat och mediciner tills det faktiskt passar. Vad tar man för mediciner för att kunna börja med det?

OnT: cykeltur, senare hälften på reservtank även för att vara jag. Stod vid en haggrind ett tag och avnjöt sommaren som ett minne.

Idag har jag sett tio små grodor utan att kyssa en enda. Ingen ända heller för den delen. De var lite väl små (grodorna alltså); den eventuella prinsen skulle knappast vara torr bakom öronen. Har grodprinsar öron att vara torra bakom? Ej svansar hava de.

Själv blötte jag ner mig bakom öronen och lite varstans. Det gick som en dans, helt utan svans, att simma grodsim en distans där inga andra fanns.

Hej

Vem? Jag? *ser mig omkring*

Jo, hej hej!

Hej!

Brrrrrröööööööööööllllllllllllllllllllllllll!