Den var cool, men jag föredrar rent känslomässigt när kroppsdelar sitter ihop som de skall. Är tillräckligt desintegrerad ändå.

Nu är det om bipolära barn på kunskapskanalen. Måste titta lite.

To see is to become Monkey Drummer!?

Ja, så måste det vara när damer i slitsade trenchcoats rör sig i periferin.

Alla är äckliga bajsmaskiner. Ni tillverkar kopiösa mängder bajs bara! Sluta för fan! Sluta bajsa!!!!

Efter att ha suttit på puben och chillat och svept 8-9 öl mådde jag terrific och kände mig lycklig. Jag gick efteråt in i en galleria och såg en supertrevlig, jättefin människa i en av affärerna. Efter att ha pratat med denna kopiöst underbara varelse så kommer jag ut ur affären och tittar ner i min urgulliga påse... och vafan får man se... jo en kukvärmare i ull. Vad i helvetes satans fittkladdd och svampdrägel har svinet lurat mig att köpa? Fyfan! Precis som om jag behövde mer svett på könet liksom i satans jävla duvanala bögpackare! Argh!!!! "%!!"¤&!

Det är tyst... det enda som hörs är droppandet...

Var är min buttplug... jag orkar inte med att det droppar...

Fyfan skulle åka till mormor men det sket sig, dumma jävla taxidrägelfläskmongo!

Jag sitter i baksätet och gråter där... min vän Niklas tog sig ut och ringde mig och tog ett foto... *snyft*

"Lyckan" (ta i trä) är litegrann som en icke-irriterande version av den där fläcken man får framför ögonen när man trotsat smärtan och länge tittat in i ljuset. Det går inte att fästa blicken på den, men när man fokuserar på annat så finns den där i förgrunden, diffus och oformlig. Gör man det för länge, i hopp om att få behålla precis samma fläck, bleknar den emellertid snart. Då måste man fylla på med mer ljus, hur outhärdligt det än kan kännas.

Jag är kär för fan. Nåt mer ni vill veta?