Regntung

Patetisk.

Låg och grät över att jag känner mig så ensam - med varma barnfötter inflätade under min kropp och en spinnande katt på vardera arm och med en kärleksrelation som är på väg åt rätt håll.

Ja ja. Jag har ingen att fira midsommar med. So what? Vad är väl en midsommarnatt, anyway? Den kan ju vara alldeles förskräckligt tråkig och trist och... och... skitjobbig och... *suck* alldeles underbar.

Lika jävla patetisk som Disneys Askungen. *kräks* Buhu buhu, liksom.

Nej till precis allting.

Här stavas det ja.

Nej inte alls.

Under lakritsavgiftning, typ. Cravings!!!

På väg att frossa i prisnedsatt gravlax och svindyr baileysglass. Kanske framför en film. Fastän jag borde jobba.

Egentligen är jag nog lite kärlekskrank.

"Kärlekskrank" var ordet:


...fast kanske i singularis dårå.

Ordet kärlekskrank för tankarna till ordet harkrank vilket blir en konstig kombination.

Jag känner mig oförskämt lycklig idag. EFT´n funkar.