Jag har noterat att jag förärats med en specifikt med tanke på mig införd regel, alltid roligt! Det vidriga monstret fortsätter också gnälla om sin uppdiktade hotbild och kalla sitt övergrepp mot mig för "privat information" om henne. Nej, det man gör mot en annan person är aldrig privat. Det är en angelägenhet för alla människor att en människa är ohederlig. Det är alldeles nödvändigt för att de individer som har defekten att vara lögnaktiga ska kunna frysas ut ur all mänsklig gemenskap.



Nej, jag gjorde vanliga kontaktförsök i en månads tid innan och jag hade ursprungligen inte avsikten att paja fönsterrutan när jag åkte hem till henne. Men hon vägrade diskutera hur hon skulle göra rätt för sig så jag hade inget val.



Jo, men nu var det hon som började. Och hon har inte sökt något annat än att få behålla vad hon stulit.



Nej, det tror jag inte jag skulle. Hon utsätter andra för hot och misshandel utan att blinka då ska hon inte gnälla när hon får ett myggbett tillbaka.



Ja, det är mycket möjligt men att ljuga för att bestjäla någon på pengar är värre än fysisk åverkan på en dörr. Hon var inte angelägen att reda ut saken före dörrhistorien heller.



Hon bör veta att jag svarar sakligt på all saklig kommunikation. Hon har inget att tjäna på att kommunicera, allt handlar om att vinna något på andras bekostnad för henne.

Vet inget om det här ärendet är inte intresserad heller.
Men upplever att kvinnor många gånger kommer
rättsligt undan med saker som män så självklart åker dit
för, och står ord mot ord är mannen chanslös. Är överhuvudtaget emot våld undantaget självförsvar som sista utväg vid
hot mot liv eller hem, då även dödligt våld borde vara en
självklar rättighet.

Som jag nyss mot bättre vetande skrev på det andra forumet: män får väl lära sig kämpa för sina rättigheter utan att kämpa mot (kvinnor som kämpar för) kvinnornas. I stället för att fortsätta bära sig åt som bortskämda barn och kräva att kvinnor ska läsa deras tankar och likt andeväsen omärkligt effektuera deras vilja på det här området också. Fortsätter de med det får de naturligtvis räkna med att fortsätta bli sedda som en del av problemet, inte en del av lösningen. Och kan inte räkna med att få legitima synpunkter beaktade heller. Lika litet som de beaktar kvinnornas förrän efter tvåhundra års oupphörligt bråkande.

Och ta nu inte åt dig alltför personligt, RJ. Det här är allmänt riktat.

Det är lugnt Zombie , mitt hopp står till Ryskor och Kaukasiska kvinnor, underbara feminina
varelser, många väldigt välutbidade och intelligenta, samt mycket viktigt, väluppfostrade!
De är stolta över sin kvinnlighet och har inget behov av att snusa, rapa öl och annat okvinnligt,
som de västerländska kvinnorna, med sin penisavund, vanligtvis gör för att härma männen och
som de tror hävda sig.
Det är synd om dem att de här i västerlandet måste förneka sin verkliga feminina natur, och pga
av perverterade ideal de påtvingats av millitanta könshetsare, går omkring i nätbrynja, luktar svett
och talar ovårdat. Mig stör det inte då jag kan välja men det är mycket intressant att studera detta
förfall.

Det är just det där med kvinnlighet som motiverar att kvinnor ses som omyndiga barn som får bete sig illa utan att ta ansvar för det, i gengäld ska de vara lydiga mot männen och ta emot lite stryk ibland. Bättre vore om alla istället vore självständiga individer endast underställda staten, inga jävla traditioner eller familjer.

EDIT: Jag är alltså sån där genushetsare, och inte den postmodernistiska flumvarianten som attackerar rationalitet och universalism utan 'Brave New World'-varianten.

Själv tycker jag att var och en ska få vara så kvinnlig eller manlig den vill, enligt vad den själv lägger i det, och så vidare, oavsett kön. Tror faktiskt det är en kontroversiellare åsikt utanför feminismkretsar än i. Och än mer om man, som jag, kombinerar den med att alla naturligtvis ska ha samma rättigheter (utom sådana som har med rena kroppsfunktioner som havandeskap att göra – vilket tyvärr kan behöva påpekas eftersom en del drar upp det som någon sorts argument för att man skulle förneka biologiska skillnader).

Men jag tycker man gott kan försöka förstå att det här med kvinnlighets- och manlighetsutspel har olika traditioner i olika kulturer, och att eftersom könen i alla kulturer behandlas både olika och orättvist kan det uppstå problem även med dessa utspel och symboler när folk vill försöka göra något åt orättvisorna. Det kan helt enkelt hända att man går litet för långt åt ett galet håll ett tag när man ska försöka trotsa sin egen sedan årtusenden inetsade uppfostran för att ens döttrar – eller söner – ska få litet större utrymme för egna livsval än vad man själv har haft. Det är såvitt jag förstår en naturlig del av sådana processer.

Problem blir det om överdriften inte svullnar av med tiden utan permanentas som en ny styrning, bara åt motsatt håll mot den gamla. Då har man ju inte frigjort sig i grunden. Men ett sådant permanentande kan jag inte se i det här fallet. Jämförelsevis diskret var den svenska könssymbolutlevelsen redan sedan gammalt. Och det där om feminister som butchar lever kvar som en tacksam myt från antifeministiskt håll medan en del feminister kanske snarare går till viss överdrift åt motsatta hållet just nu, i att hylla hemmafrun som litet mer än bara ett frivilligt livsval.

Annars är det ju sorgligt att se hur två bra människor, båda skärpta som fan och med en människovänlig lidelse som är alltför få förunnad, blir såna här ovänner därför att deras brister hakar i varandra och så klarar de inte att styra loss.

I mindre skala råkar man ju ut för sådant litet till mans, men sorgligt är det.

Hmm, vilka då? I min konflikt finns bara jag och en vedervärdig psykopat som inte är det minsta människovänlig Hon är bra på att låtsas, det är hennes jaktstrategi. Hon har en rovdjursmentalitet.

Jag väntar tills jag ser det, och det har jag inte sett. Men jag har på andra håll (även hos mig själv) sett gott om exempel på hur grundligt människor kan missförstå varandra. Särskilt när man blir sårad. (Det innebär inte att jag säger att man måste bli såta vänner eller ens något åt det hållet. Och ingenting alls för någon annans skull, så länge det inte är nödvändigt för att man inte ska utgöra fara för annan. Men missförstånd är missförstånd.)