Och så tycker jag nog att moralisk utveckling (av samhällen och individer) - att sträva mot det goda - är avsevärt viktigare än själva skuldfrågan retroaktivt.

Fast jag har personligen lite problem med ordvalet "moral". Jag har lite för lätt för att associera det med folk som sätter sig på sina höga hästar och tror att de har sitt på det torra (för att stapla metaforerna på varandra som tårta på tårta ).

Så tyckte iallafall inte jag det verkade. Tror inte heller det var bara för att jag känner dig såpass, eftersom du skrev det där om att "viljan är min". Jag tyckte helt enkelt jag såg en viktig aspekt till.


Håller förstås med (om det också). Men det förrädiska är när man vet att man inte är ynklig och ändå är det. Och där blir också frihetsaspekten brännande.


Javisst. Men var det ett genmäle till mig eller? Jag ser inte att något av det jag tog upp skulle vara passerat, det är nog högst levande krafter i oss.

Nej nej, det var ett försök att utveckla min ståndpunkt i förhållande till frågeställningen.

Det kan jag förstå. Kan väl jag också ha när jag stöter på någon som använder det så, vill ta monopol på den giltiga moralen och så vidare. (Och så finns det de som provoceras av när jag vill det i förhållande till dem. Folk som kör med graderat människovärde till exempel.) Fast i sådana här sammanhang tror jag jag använder det som en praktisk term. Svårt att komma på någon bättre.


Aha.

Just.

För att verkligen vara "fri" tror jag att man behöver jobba en hel del med sin självkännedom. Oupphörligt. Och man blir nog aldrig klar.

Och om man mot all förmodan skulle bli det, skulle man ändå inte vara fri i den mening som Yetin åsyftar. Men är det så eftersträvansvärt?

Det får mig att tänka på en hel del förutsättningar som människor kommit att ta för givna och vars resultat tillskrivs de drabbades egna val utan att man närmare reflekterar över hur de genom andras försorg försatts i den situationen från början...

Håller med. Sista meningarna finns nog mer att säga om än jag orkar gräva fram just nu, men i det här sammanhanget håller ju jag också på "tänka fritt är stort, men tänka rätt är större". (Vilket dock inte lär ha varit vad den åsyftade som lät hugga in det där tänkespråket över ingången till Uppsala universitetsaula, utan något rätt nyfikenhetsfientligt om jag minns rätt, men det är en annan historia...)


Ja – den nyliberalas dilemma ("Att vara nyliberal är att vara kluven" för att travestera vem det nu var som sade det om den mer harmlösa socialliberalismen?), men inget de har monopol på precis.

Ja, det är bara att tänka nog mycket så går det mesta att förklara med att Systemet ligger bakom. Det enda svaret från drönarna brukar bli att det inte spelar någon roll, för teven har sagt att det är den drabbades fel, det spelar ingen roll vad statistiska undersökningar visar.

Kriminalpolitiken är ett sånt område där det är som mest extremt. Det är helt enkelt omöjligt att förneka att den objektiva sanningen är att brottsligheten inte ökat sedan början på 90-talet. Det existerar inga osäkerheter i mätningarna. Det är också naturligtvis välbelagt att brottslighet är determinerat av social bakgrund, och att brottslighet inte på något kostnadseffektivt sätt kan hanteras med ett straffinriktat system. Det fanns inga som helst fel eller brister i vårdideologin, det är fortfarande det enda vetenskapliga sättet att göra kriminalpolitik. Men Högern blåljuger och säger att det inte fungerar. De kunde säga att vi borde skita i vad som är bäst i termer av mätbara resultat och bara straffa folk för sakens skull istället, men det är inte vad de gör. De ljuger istället.

Tja... jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det där i hålet-resonemanget. Jag tror jag får luta mig åt Feynman-hållet. Nåt i stil med att när man väl sitter i hålet och inte kan ta sig därifrån så har den fria viljan ingen bäring på just den aspekten av situationen. Jag vet inte heller om jag skulle kalla fällan för tvång, men det är kanske hårklyveri, så jag går med på det tills vidare. Så Feynman då; vi kan se att det finns flera möjliga men skilda historier (historior?) som kan ge upphov till samma konfiguration - det vill säga att man sitter i hålet utan möjlighet att ta sig därifrån. I några av de tänkbara historierna är orsaken tvång - det vill säga medveten påverkan från någon annan, i andra otur (med klantighet?) och i några ren slump (utan klantighet?).

Jag undrar om det finns någon möjlighet att objektivt avgöra vilket som är vilket.

Nåväl, jag upplever att det ändock är någon skillnad på att bli lurad och att ha otur - om inte annat kan det ju ha betydelse för vad som sker om man får hjälp upp ur hålet.