Allergisk mot det gräsliga gräset, men det är under kontroll.
Vaknade med fruktansvärda smärtor i ländryggen och som strålade ut i resten av kroppen, men jag lyckades på något besynnerligt sätt bota mig själv med handpåläggning på mig själv.
Jag flyttade uppmärksamheten från det smärtande till känslan av handen på min kropp. Jag fick hålla på ett tag, och flytta runt handen, men det funkade faktiskt. Det var något jag hittade på bara för att jag inte orkade ta mig ur sängen för att ta mig en värktablett. Och när jag kände på musklerna och muskelfästena så kände jag att de ännu inte var inflammerade; smärtan var akut och hade inte hunnit så långt i processen. Inte satt det i skelettet heller. Alltså måste det vara smärtsignaler som liksom levde sitt eget liv och skrämde upp varandra, ett slags nervernas masshysteri. Så jag lugnade dem lite. Väldigt logiskt när man är halvsovande.
