Jag brukar ju skriva så fort jag ser en koppling till ämnet att fri vilja är knäppgökeri och det bara är korkade kristna som tror på det, men frågan är faktiskt inte så enkel. Det finns en väldig litteratur kring saken. Vi kanske skulle ha en stor diskussion kring saken. Finns det nån djupt och innerligt som tror på fri vilja här?

Hur definierar du fri vilja?

Ah, det är kärnan i problemet. Jag definierar det som en determinant för mänskligt handlande (EDIT: NEJ BETEENDE MENAR JAG, handlande är något en aktör gör, beteende kallas det när en automat gör något, så pinsamt ordval!) som är orelaterad till något i den observerbara verkligheten. Dvs fri vilja finns om våra handlingar inte är entydigt bestämda av summan av arv, miljö och slump. Med en sån definition blir fri vilja en logisk omöjlighet.

En annan definition vore att man ska ha en subjektiv upplevelse av att kunna valt annorlunda. Men med tillräcklig självinsikt och analys tror jag man aldrig kan ha det. Fri vilja hänger då på att man låter bli att fundera på varför man gör som man gör vilket är en ganska bräcklig form av frihet.

Finns säkert fler defintioner. Med mina definitioner ovan blir fri vilja oförenligt med determinism.

Skriv gärna kombinationen och sambandet mellan valen i omröstningen. En del religiösa lär t.ex. mena att vi saknar fri vilja men har moraliskt ansvar vilket är en lustig kombination. Observera att man får välja hur mycket man vill.

Varför kan inte "summan av arv, miljö och slump" få bidra till den fria viljan?
Det är ju saker som påverkar kunskapsnivån, och kunskaper måste kunna påverka en fri vilja positivt.

Intressant fråga.

Som i alla händelser kräver att man tänker på flera plan och i många dimensioner, tror jag. Om man vill reda ut något, vill säga, och inte bara hamna i att en skriker "A", en skriker "Nej, B", en annan "Nej, C" och så vidare fast de flesta uppenbarligen (för en mindre tänkande eller systembyggande och mer seende människa) har både rätt i det de ser och fel när de generaliserar det på bekostnad av allt annat.

Jag har grubblat på den här frågan hur många år som helst och blir aldrig riktigt klok på den. Ibland tycker jag att ens vilja bara kan vara "fri" (och då menar jag något i stil med "ens egen") om den faktiskt är determinerad. Vore den inte det skulle det ju vara som att ha en slumpgenerator kopplad till alla ens initiativ. Vore det då ens vilja?

Jag anser mig ha en fri vilja i så måtto att jag inte ser mig som en slav under andras konventioner och föreställningar om hur saker ska vara. Det kan förvisso kosta på att gå sin egen väg, men jag är fri att låta min summa av arv, miljö och slump avgöra vad jag väljer. Jag är fri att förändra min miljö och tror att den fortsätter påverka oss genom hela livet och är också fri att gå emot mitt arv (hjärnans plasticitet möjliggör omprogrammering): Jag tror alltså inte på att allt är förutbestämt.

Å andra sidan är kanske min förändringsbenägenhet bestämd av mina gener, vilket skulle kunna tolkas som att min fria vilja har påtvingats mig och därmed är förutbestämd och alltså har jag inte själv valt att ha en fri vilja.

Edit:
Jag har inte röstat än.

Ännu en parameter, som jag inte tror har tagits upp här, är hur man själv subjektivt eller rent "sensoriskt" upplever saken. Även om allt skulle kunna reduceras till determinerat upplever man ju ofta valmöjligheter, och kanske också kan iaktta hos sig själv hur ens val i situationer som i det upplevt väsentliga är lika kan bero av tillfällets humör eller nyck. Med det perspektivet blir det kanske också mer uppenbart utrymme för moraliskt ansvar än i det övriga som hittills har tagits upp. Och att allt skulle kunna reduceras till determinerat är nog faktiskt svårt att visa. Att tanken ser rimlig ut räcker trots allt inte.

Och apropå moraliskt ansvar så torde det väl få anses som ett faktum att man kan jobba med sig själv. Både psykologiskt, socialt, moraliskt och rent kunskapsmässigt, bland annat. Även så att det påverkar vad man väljer att tycka, göra och verka för. Naturligtvis kan allt detta om determinantor och determinander tillämpas även på det, men så kan även upplevelseaspekten.

Ja, alternativet till determinism är ett inslag av slump, och det är en klen version av 'fri vilja'. Problemet är dock att om fri vilja ska vara något som inte är determinerat av någonting utanför individen så tror jag inte det går att skilja från slump, om man betraktar individen utifrån. Subjektiv upplevelse är förstås en annan historia....