Re: Vad har du gjort idag?
För det första, tack detsamma!
Nu är jag klar med mitt bidrag till artikeln den här vändan.
Jädrar, vad jag jobbade på! Hoppas det går hem hos de andra, för jag blev faktiskt riktigt nöjd.
Artikeln handlar om självbiografiskt berättande mellan två väninnor med ganska långt gången Alzheimer. Det är rätt speciella berättelser som hoppar i kronologin utan att det görs explicit, och som innehåller diverse oklarheter och inkonsekvenser. Ändå är själva samspelet förhållandevis välorganiserat på ett sätt som närmast ger berättandet en "Becketsk" kvalitet. Kvinnan som berättar besitter stora dramatiska talanger, och hon får fram centrala poänger kring sin egen identitet som en stark och driftig kvinna som vågade gå sin egen väg i strid mot omgivningens förväntningar.
Tidigare har vi skrivit en artikel om hur hon trots alla oklarheter lyckas få med sig lyssnarna (i olika publiker, med och utan omsorgspersonal närvarande) i den övergripande intrigen och poängerna, och vilka olika resurser hon använder sig av. Vi diskuterar även på en teoretisk nivå vilka implikationer detta får för hur vi kan se på identitet och berättande.
I en annan artikel fokuserar vi på berättelsens struktur när den framförs med enbart väninnan som publik jämfört med när omsorgspersonal är med och styr upp berättandet. Vi diskuterar själva sammanfogningen av olika element i berättelsen, och hur olika element kan användas som flexibla resurser då annat än händelsernas temporala organisation står i förgrunden. Tematiska likheter och återkommande fraser styr organisationen av berättandet på ett närmast poetiskt sätt. Vissa teman återkommer som ett slags refränger. När personalen sätter upp "byggställningar" för berättandet blir strukturen däremot mer konventionell, med en logisk tidsföljd och utan repetitioner. Dessa olika slags situationer kan fylla olika funktioner i berättarens identitetsarbete.
Den här artikeln fokuserar på den feedback som den lyssnande väninnan producerar och hur de i olika avseenden och utsträckning bidrar till den gemensamma förståelse av situationen som parterna i någon mening både måste utgå ifrån och kontinuerligt skapa och upprätthålla och modifiera för att kunna engagera sig i ett gemensamt kommunikativt projekt. Detta på flera olika plan samtidigt, och under de försvårande omständigheter som demenssjukdomen innebär. Det är komplext det här med kommunikation! *puh*