R J ! Känns lite pinsamt att säga något eftersom vi ej känner varandra!
( jag menar jag har ju inte varit på det här forumet så länge)
Men jag vill ge dig en kram och säga du är duktig och kämpar för din mamma !
Hoppas du orkar.
Var rädd om dig/ kaninmamma

Suoma hauskuttajalainen.

Nu är allt över, mamma dog igår, trygg och utan smärta så passade hon på att somna in
när hon för en stund blev lämnad ensam, det är vanligt sa dom, sköterskorna.
Hon var så liten på slutet, som en fågelunge låg hon i den stora sängen, ibland såg hon mig
och log lite. Det kändes skönt att få ge henne värme och trygghet, att kunna ge henne lite
av det hon gav mig när jag var liten, så mycket hon förmådde.
Hon var inte perfekt, men hon gjorde det bästa hon kunde, och med tiden lärde jag mig att
älska den lilla människan hon var, något jag inte förstod när jag var yngre men tiden är en
hård lärare som lärt mig att se en människas förutsättningar bakom fasaden, den lilla människan.
Nu har hon gått vidare, att dö är att födas!

Jag har förvånats över hur stabilt jag står i min egen mystiska delvis hemvävda tro, det känns
skönt för det anade jag inte, men nu när det behövdes fanns den där, stark, glasklar och trygg,
utan gud och präster. Ingen sorg men så småningom säkert saknad och minnen.

Personalen på onkologen var fantastiska, proffesionella, varma och mänskliga, en kombination
av egenskaper jag inte längre trodde fanns, att den gör det gör mig så glad! Allt är inte förstört
innom vården, än...

Jag mår bra, något som stör många som tycker att jag är konstig som inte står och grinar och
har mig på vanligt traditionellt vis, ingen ide att försöka förklara, att jag kommit längre.
Nu är det praktiska saker att sköta, släkten lägger sig i, och syskon som inte får ett förbannade
dugg gjort för de är fullt upptagna med att ömka sig själva samt grina, satte ner foten rejält, igen,
så nu får de något uträttat iaf. Jag organiserar, styr och planerar, jag av alla människor som
i vanliga fall inte kan hålla reda på mig själv, men är man tokig så är man.

Jag är tacksam över att vi lyckades hitta tillbaka till varandra, båda mina föräldrar och jag innan
de gick vidare, missa inte den chansen om ni får den! Det är lättare att fördömma än att förstå
och förlåta.
Mitt löfte till mamma att sätta dit de som var ansvariga för hennes vanvård, ska påbörjas efter
begravningen, då ska huvuden rulla...

"All day I think about it, then at night I say it. Where did I come from, and what am I supposed to be doing?
I have no idea. My soul is from elsewhere, I'm sure of that, and I intend to end up there." - Rumi

Så fint skrivet! Jag beklagar sorgen, men gläds åt din styrka i den svåra situationen.

Beklagar sorgen.

Ja, det måste jag också säga.

Du är en vacker människa, det sprider sig genom dina inlägg, och det var säkert din mor också.

Beklagar sorgen, och schysst att du funkar när ingen annan gör det!

Det har varit bra och nyttigt att få skriva lite om allt som hänt under den här tiden.
Nu tänker jag inte "kidnappa" den här tråden längre, borde nog startat en egen,
men allt hängde liksom ihop, jag har sett välfärdens förstörda delar men också fått
se att det finns spridda ljus i mörkret. Och tydligare än förr har jag förstått varför
det ser ut som det gör, att människovärdig välfärd kostar pengar, och det måste
det få göra. Men jag tror att det kommer att vända, att samhället i framtiden kommer
att byggas med humanismen som grund, och inte som nu med egoismen som både
grund och mål.

Härligt forum med härliga medlemar! tack för att ni finns här!
/RJ

@ RJ

Tack för det som du delar med dig av.

Beklagar din situation ... deltar i din sorg.

db

Mitt liv blev till för att plåga mig.