Nej. Om vi accepterar premissen att de måste existera så kan vi ju ge fan i att betala dem.

Isåfall skulle kostnaderna bli högre då hungriga människor tappar sina spärrar.
Kriminalvård är kostsamt.

Det är mycket billigare att ge människor möjligheter istället. Då hjälper de till att betala samhällsutgifterna istället för att vara en kostnad.

Ur en synvinkel är det alla vi som inte svälter och som köper våra delikatesser från de svältande till underpriser.
Ur en annan synvinkel är det kapitalet som själva visserligen lyfter ett finger men inte så mycket mer än så, och som tjänar multum på att bara flytta runt abstrakta värden som skapats genom andra människors slit och anletes svett. När dessa gjorts beroende av kapitalets stöd, kan man utpressa dem till att producera sådant som de själva inte kan klara sig på.
Ur en tredje synvinkel är det forna kolonialmakter som lyckats tilskansa sig en massa naturtillgångar, kulturskatter och annat genom våld och/eller lurendrejeri, och alla vars förfäder roffat åt sig mark (och annat) och claimat den som sin egen utan några som helst hänsyn till dem som redan levde där.
Ur en fjärde synvinkel är det alla som tjänar mer än vad andra gör för motsvarande arbete.
Ur en femte synvinkel är det alla de som fått arbeten, bostäder eller annat av livets goda genom någon form av diskriminering.
Orkar inte mer just nu.


Ja, för själv kommer du ju aldrig att bli gammal eller sjuk? Och inte har du gått i skolan heller? Eller på annat sätt nyttjat något som skattepengarna används till? Och inte någon du bryr dig om heller?

Om du tror att du själv inte är någon form av parasit, nallen, så är du jävligt naiv.

Nja, det är väl inte säkert att det blir dyrare att hålla folk inlåsta, beror ju på hur fängelseväsendet ser ut.

Förmodligen rör det sig inte om lika många, de flesta som blir försörjda med bidrag nu skulle klara sig men med mycket lägre standard. Några procent högst skulle nog behöva låsas in.

Vi parasiterar på miljön på bekostnad av kommande generationer.

Många företag tjänar storkovan på att skita i att miljöanpassa sig. Det drabbar oss alla.

Incognita, i punktform, sifforna motsvarar dina synvinklar:
1. Om det vore till "underpriser" skulle de inte kunna producera och sälja "delikatesserna". Uppenbarligen finns det folk ("svältande"?) som anser det värt att producera sakerna till en kostnad som gör att vi kan köpa dem för den peng vi kan. Det är en enkel fråga om tillgång och efterfrågan.
2.1. Att bankirer, riskkapitalister och liknande inte utför något hederligt arbete kan jag väl hålla med om.
2.2. Dock har det inget att göra med "andra människors slit" eftersom de (människorna) får ersättning för sitt slit.
2.3. Det du kallar "utpressning" är väl lika mycket ett ömsesidigt utbyte; det går inte att vara fabrikör om ingen väljer att jobba för en.
3. Är tämligen irrelevant. Den som kan gör.
4. De som tjänar mer än andra för samma arbete har varit en bättre förhandlare och har därmed förtjänat sin högre ersättning.
5. Förstår jag inte och kan därmed inte kommentera, om det inte rör sig om samma sak som i punkt 3.


Man kunde ju hoppas slippa, men det är väl naivt. Viktigare är att det är irrelevant.
Jag har ägnat många år av mitt liv åt något som är viktigt för landet; som tack för det har jag fått halvtaskigt betalt och dessutom tvingats betala skatt - som går både till sånt som är viktigt och till oduglingar som inte försörjer sig själva.
Det är i grunden orättvist att tvinga någon (mig) att försörja någon annan än mig själv och min (hypotetiska) avkomma/familj - det är inget annat än stöld av min tid och energi.

Jag finner ditt begrepp om människors valmöjligheter synnerligen märkligt.

Irrelevant att man roffar åt sig saker på bekostnad av andra? På vilket sätt är det mindre relevant än dina synpunkter på andras "parasiterande"?

Jag förstår nog inte frågan. Exempel på någon som "roffar åt sig" som går att jämföra med den statligt sanktionerade utpressningen, tack.