Men just transsexualism handlar uttryckligen inte om vilken kropp man tycker är mest praktisk eller vackrast. Jag kan förstås inte tala för alla eftersom erfarenheterna varierar mycket. Men i mitt fall lade jag snarare märke till att jag tänker på ett kvinnligt sätt, att mitt liv hittils följt ett tämligen speciellt mönster, och att jag finner situationer där jag förväntas följa manliga koder som mycket olustiga eller provocerande.
Den där olustkänslan finns även där när jag vill göra vissa gester eller annars blir påmind om vilka manliga och kvinnliga drag jag har respektive inte har. Det har hänt, speciellt under barndomen, att jag antagit att min kropp var kvinnlig och gjort någon pose som blev helt galen eller inte syntes för att jag inte hade rätt kroppsbyggnad för det.
Det är vanligt att transsexuella inte lyckas simulera manlighet eller kvinnlighet och lever socialt hämmade liv eller håller sig till tillåtande grupper, men jag verkar relativt ensam i att jag till slut blev en sån där med stendöd mimik som aldrig säger någonting. Fast det kanske jag är ändå.
I vissa avseenden är man bara transsexuell fram tills man korrigerar sitt kön. Och det finns de som låter bli.