Verkar vara något förfärligt som inträffat. Jag kan bara gapa av förundran och iaktta.

Jag undrade just vart mina psykoser tagit vägen: Nu vet jag.

Psykos tror jag inte på.
Sund självbevarelsedrift snarare.

Vissa ska man inte släppa in i sitt liv, det var det misstaget jag gjorde eftersom jag är rätt blåögd av mig. Det försvårar när jag försöker bedöma folk tills det plötsligt står helt klart vilka man aktivt ska undvika.
Det och att bekantskaperna liksom kom i samlad trupp, utan att jag riktigt kunde välja vilka jag verkligen ville lära känna och vice versa, försvårade också.
Dessutom sökte jag desperat efter någon eller några som gick att lita på för att påbörja vissa läkningsprocesser i mig själv vilket självklart ledde mig till fel personer - men med tanke på vilka osunda relationsmönster jag följt i hela mitt liv så var det inte så konstigt att det blev fel igen.

Och nej Yetin, inget särdeles förfärligt har egentligen hänt: Svikna "förtroenden" och pajkastning på väldigt låg nivå. Men det verkar vara smärtsamt även med den minsta lilla sprickan i fasaden.

Det har hänt andra saker inom den nuvarande moderatorsgruppen parallellt med detta som inte har med mig att göra alls, men någon måste ju bli hatad för det eller dra uppmärksamheten ifrån det. I detta fallet blev det jag. Det är som en liten, incestuös, gravt dysfunktionell familj. Vill man vara delaktig i något sådant? Mitt svar blir nej.

Nu är popcornstunden över.

Det är ingen som hatar dig här. Eller som vill hata dig. Tvärtom. Det är därför vi reagerar som vi gör. (jag tror jag kan tala för de andra också där.) Men så ondsinta människor (eller farliga barnrumpor eller vad du nu än vill kalla det) som du antyder är vi inte. Den synen är inte realistisk.

Definitivt avsked alltså? Det var trist: Jag kommer att sakna dig. Nåväl, då vet jag i alla fall vad som gäller. Jag ska inte stå i vägen mer. Hejdå!

*Öppnar fågelburen*lasrar bort tatueringen*lämnar vägen fri*...*

... vilket inte har någon undermening av "kom tillbaka fast du inte vill". Ingen undermening alls.

Jag kan berätta att jag inte fattar nån ting alls av det här. Överhuvudtaget.

Hejdå

Jag skall också lämna dig ifred, eftersom det är vad du önskar. Vill bara säga att det inte fanns eller finns något hat. Känner inte igen det där med pajkastning heller. Inte avsiktligt i alla fall. Det smärtsamma har inte med sprickor i fasaden att göra, utan det faktum att du tar avstånd och upplever oss så svekfulla, manipulativa, osunda, opålitliga och jag vet inte allt. Det gör ont. Väldigt ont.

Jag kommer inte att svika några förtroenden. Det kan du lita på. For what it's worth.

Ledsen att jag trängde mig på och syltade in mig med dem du litade på. Jag behövde också desperat några att lita på. Jag ville verkligen vara även din vän. Ledsen att jag var fel person.