Man får väl se till att fördela skönheten rättvist, liksom andra tillgångar, och göra den allmänt tillgänglig.

Ja, det är en lösning. Det finns även medicinsk/neurologisk forskning som kopplat ihop estetik och kultur med hälsa och kreativitet så i framtiden kan vi slippa bekymret med att konst skulle vara ett abstrakt värde vars nytta ifrågasätts hela tiden...

Jag tror att många världsförbättrande ansatser har strandat just på att man ringaktat människans skönhetslängtan. Det är nog dömt att misslyckas. Folk vill inte ha likadana rejäla mormorstrosor hur outslitliga de än är, liksom.

Annars är jag en stor anhängare av funktion. Jag är uppvuxen i miljonprogramsområden, bodde i sådana större delen av min studietid och gör det nu också. Säga vad man vill, men på många sätt hade man faktiskt tänkt till där. Trapphusen är lättframkomliga, och det finns plats för cyklar och barnvagnar. Tvättstugorna är funktionella. Det finns rejält tilltagna grönytor runt husen och lekplatser för barnen.

Ja, det borde väl inte förvåna någon. Och naturupplevelser inte att förglömma!

Fast jag skulle nog säga att det inte riktigt stämmer att status är ett nollsummespel, eftersom det finns mer än en bild av vad som ger hög status. Människor kan ha olika hög status i förhållande till olika värden och beroende på vem som värderar.

... Men i grund och botten är det ett olyckligt begrepp eftersom det just bygger på jämförelser mellan människor, där vissa anses bättre än andra. Respekt är ett mycket bättre begrepp, eftersom det möjliggör (eller i dess sanna bemärkelse rentav förutsätter?) ömsesidighet.

Usch. I den utopin är gated communitys enda alternativet. Varför inte bara deportera dårar och patrask till norrlands inland och sen sätta upp ett stort djävla staket så vanligt hyggligt folk skyddas från dem.

Fram till någon gång på 1800-talet har jag förstått det som att det var det olagligt att inte vara försörjd, antingen på egen hand, av familj/släkt eller som fattighjon.

Vi snackar typ norska gränsen nu hoppas jag?

Det skulle bli lite långt till jobbet för mig, tyvärr. Och framför allt till min son och andra nära och kära! Annars vore väl Norrlands inland helt OK.

Inte mig emot.