Nu har jag sått frön - tomater, mynta och två sorters tobaksblommor - och klippt gräsmattan med sax (den är liten). Läst tidningen i hammocken.

EDIT: Oj, fel tråd. Men: Varför börjar ångesten gnaga av att jag gör mysiga saker? Det borde väl vara... mysigt just.

Jag kanske har dåligt samvete... Min son förväntade sig redan tidigt i morse att vi skulle ha just mysigt och var så "på" att jag blev vresig och grinig, för han väckte mig hela tiden precis när jag lyckats somna om. Och förväntade sig att jag skulle fixa fika i hammocken i morgonsolen och spela boll med honom på uteplatsen. Vilket jag så småningom gjorde, men under vresig protest. Han vaknar full av entusiasm och vill gosa och mysa och umgås med mig, och jag vänder alla taggarna ut. Men det är faktiskt inte lätt för mig att uppbåda energi för att vara den som liksom håller i myset. Det sitter i min ryggmärg sedan barnsben att om det börjar likna en idyll så kommer det snart att hända något otäckt.

Och detta sker inom ramen för en varm och innerlig relation som säkert tål en del. Som om sådana relationer skulle vara förskonade från taggar. Särskilt när den ena parten är över- och ojämnt belastad, vilket du säkert är. Men ont gör det och orolig kan man bli, särskilt med skäl till det i bagaget, det är klart.

Tack för medkännandet, Zombie!

Irriterad på en förening jag ska bli medlem i som inte behagar skicka OCR-nummer med inbetalningskorten. Ska man behöva gå till en bank för att göra bankärenden, är det 1912 i mörkaste afrika???

Dra på trissor - jag tror att jag faktiskt myser idag. Det var som... Det är mycket tack vare en väldigt speciell person som jag skall träffa i helgen. *smågnolar*

Det brukar gå bra utan OCR även via internetbank om man bara lämnar ett meddelande med detaljer om vem man är och vad man betalar för.

Döden .

Något skumt problem med andningen idag.