Japp, om alla länder hade svenska lönenivåer skulle det bli mer lönsamt att maskintillverka även kläder. Det är inte omöjligt, bara lite dyrare än handarbete i låglöneländer. All tillverkning borde kunna göras med maskiner så småningom. Endast sociala och kreativa arbeten är omöjliga att rationalisera bort.

Det går visst att inkludera i vårt samhälle.
Det finns gott om värden som inte mäts i pengar, där enkla arbeten har utrymme.

Jag hade för mig att det var just pengar som tråden handlade om. Men, visst, det finns saker som är värda att ägna sig åt oavlönat. Men de kan man ju inte försörja sig på.

Fast jag syftade på sånt där man kan tycka det värt extra kostnader mot det billiga skräpet.
Jämför en fin middag mot MC-Donalds.

Fast jag tror maskintillverkade kläder skulle sälja bättre. Även om osunda medelklassvärderingar brett ut sig i vårt samhälle så är nog ändå de som vill ha det enkelt och rejält fortfarande i majoritet. Ökad utjämning kan man hoppas skulle leda till en återupplivning av sunda arbetarvärderingar, funktionellt, enkelt och rejält ska det vara. Linoleum istället för parkett och glasfiberväv istället för tapet. Kläder är bruksföremål inte dekorativa.

Finns det något utrymme för yrkesstolthet och skaparglädje och skönhet i din utopi?

Jag tror i och för sig på cradle-to-cradle-produkter där funktion och i princip fullständig återvinning står i fokus. Överhuvudtaget tror jag att vi måste ta oss en rejäl funderare över vad som är viktigt och vad vi kan avvara om vi någonsin skall få till ett hållbart samhälle. Men tror du verkligen att de flesta i dagens samhälle vill ha det enkelt och rejält? Jag hoppas att du har rätt, men konsumtionsmönstren tyder väl inte direkt på det?

Jag är uppvuxen i ett arbetarhem, och det enkla och rejäla var nog mer nödtvång än något man eftersträvade. I finrummen trängdes allehanda krimskrams och bjäfs, den "lyx" man kände till och kunde kosta på sig: glittriga tavlor i förgyllda plastramar, pjäser i nysilver, prydnadsföremål i porslin och färgat glas, volanggardiner med glansiga rosetter, kaffeserviser med guldkant och massproducerade överdådigt snirkligt mönstrade "guldskedar" i plastiga etuier med stoppning av röd plysch, pråliga ljusmanschetter... *lätt illamående*

För att få människor att sluta upp bakom en mer hållbar konsumtion tror jag att man måste göra den förenlig med människors skönhetsbehov. Det enkla och rejäla måste göras estetiskt tilltalande.

Färre pryttlar men av bättre kvalitet ger utrymme för hantverk, skaparglädje och yrkeskunnande. Större helhetstänk och mindre av uppdening i olika plånböcker, var och en med eget vinstintresse, ökar livslängden på produkterna. Ett samhällssystem som främjar att man medvetet bygger in begränsningar i varors livslängd är i grunden sjukt.

Om man får bort slit-och-släng-mentaliteten frigörs en väldig massa resurser - tid, energi, miljö, kreativitet - som kan användas till mänsklighetens gagn. Kanske är det naivt, men jag tror att vi då bättre skulle kunna ta tillvara varje människas unika bidrag utan den misstänksamhet och missunnsamhet som blivit slentrian idag.

Eftersom andelen kreativa yrken (typ ingenjörer, forskare, musiker) bör öka så gör det nog det. Men hantverksmässig tillverkning bör nog vara en del av en svart ekonomi, annars blir det något som folk köper bara för att visa att de har råd. Som nu alltså. Ett ytterligare problem är ju att det här med "kvalitet" i byggnadsmaterial oftast verkar innebära objektivt sämre material som kräver mer försiktighet och skötsel, vilket är en direkt orsak till ökande skötsamhetskrav på hyresgäster. Begreppet "person som inte klarar eget boende" är uppfunnet av denna orsak, det existerade inte när bostäder byggdes för att användas snarare än för att tittas på. Även den här relaterade tendensen att folk vill känna sig finare och mer sofistikerade än andra är också orsak till att folk gnäller mer på besvärliga grannar nu. Det är de här sakerna som är en viktig orsak till hemlösheten. Lösningen är statliga tvångsingripanden i kommunernas detaljplaner så att de finaste överklassområdena tvångsbebyggs med billiga hyreshus, dårhus, behandlingshem etc. Överklassen ska bestraffas och lära sig veta hut. Direktörer ska bo vägg i vägg med knarkare och det ska vara omöjligt att köpa sig fri med mindre än att flytta ut i obygden. PBL borde rivas upp och skrivas om så att de redan boendes intressen inte längre väger tyngre än de framtida boendes. Det är förstås inte omöjligt att kombinera funktionalitet med estetiskt tilltalande design, problemet är bara när det används för att öka sin sociala status. Social status är per definition ett nollsummespel och all strävan efter högre status är därför slöseri på ansträngning då man bara kan höja sin status på bekostnad av någon annan. Sånt beteende måste vara socialt oacceptabelt ("jantelagen").

Jag håller med om att statustänkande är av ondo.

Sen det här med arbetarvärderingar och om de är av nödvändighet eller ej är ju svårt. Jag kommer från en som där bakgrund av arbetare/lägre tjänstemän som har god levnadsstandard. Jag växte iaf upp med ett förakt för det icke-ändamålsenliga, samt för lagidrott och religion (fast med mycket starka sekulära protestantiska värderingar). Lagidrott brukar i och för sig associeras till arbetarklass, så det kanske har mer med AS än klass att göra.

EDIT: Jag tog nog mest intryck från den autistiska halvan av släkten, typsikt NT-statustänkande finns hos den andra halvan. Och religion, samt frånvaron av förakt mot lagidrotten.