Hmm, är den inte? Eftersom det saknas absoluta rätt eller fel så omvandlas det som brukar vara motsägelser snarare till avvägningar.

Tja, allt som andra personligen använder resultatet av mina ansträngningar till.
Vilka "systemfel" och "strukturella orättvisor" syftar du på?


Nej.


Det tycks ha fungerat utmärkt i tiotusentals år.

Vi har ju den gamla välbekanta paradoxen med utilaritetsmonstret i ena änden (tänk om det finns någon som blir oändligt lycklig av att tortera alla andra) och "the repugnant conclusion" (en värld med oändligt antal människor som är marginellt lyckliga) i andra änden. Och börjar man tala om genomsnittlig lycka, ligger det nära till hands att erinra sig fiktionens exempel där man valt att höja nivån av lycka genom att diskret låta avrätta de olyckliga...

Och att byta ut begreppet lycka mot det vagare (?) nytta löser väl egentligen ingenting.

Har du belägg för det där?

Är du inte lycklig så är du till besvär
och såna svaga individer har vi ingen användning för här
De lyckliga kompisarna - Le som en fotomodell

Det är inte (logiska) paradoxer utan oönskade resultat som beror på hur man väljer nyttofunktionen man ska maximera. Det är förstås viktigt att man inte låser sig vid en konkret lyckofunktion alltför lättvindigt. Man kan börja med att tillämpa utilitaristiskt tänkande i olika delområden av politiken där det är lätt. Trafiksäkerhet och sjukvård är såna områden där man i viss mån redan gör så.

Tja, t.ex. de privilegier som vissa föds in i baserat på släktband, geografi, könstillhörighet, hudfärg och annat som inte har med egna ansträngningar att göra - och de som människor tillskansar sig på bekostnad av andra.


Verkligen? Tycker du det?

Det tillhör de förutsättningar man får med sig genom att bli född och är den enskilde individens ensak att hantera på lämpligt sätt.


Ja. Vad är problemet?

Jo, för annars är ju inte systemet till för människans väl.

Falskt.
Arbetslösheten som regulator i ett samhälle uppfanns på 70-talet.

Bra svar. Fast... lätt? I sjukvården???

Kanske skulle Parfit kunna ge dig en del av vad du söker när det gäller att komma bort från paradoxerna i sitt mastodontverk On what matters. Jag har inte hunnit gräva ner mig i det så som jag naivt hade hoppats, men det jag har läst av verket verkar lovande. Det är faktiskt en filosof som tror att det är möjligt att göra alla glada, förutsatt att folk är beredda att utvecklas och mogna (vilket han inte heller verkade ge upp hoppet om). Ett riktigt lyckopiller (där det röda och det blåa är förenligt, åtminstone i relation till matrix...)!