Det var en anka i början av maj. Den lilla
ankan på Mosebacke hade ännu icke blivit matad ur
påsen, och cigaretterna voro ej rullade;
ankorna hade ätit sig upp genom fjolårets
cigarettfimpar och höllo just på att smälta sitt korta
matintag för att lämna plats åt de ömtåligare
cigaretterna, vilka tagit skydd under en ofruktsam
anka; cigaretterna väntade på sydlig vind för att
få gå upp i rök, men ankorna bjödo ännu cigaretter
ur sina obrutna näbbar åt ankorna, som börjat
rulla sina avklädda cigaretter mellan stam och gren;
ännu hade ingen ankfot trampat cigaretterna
sedan sista vinterns anka gått bort, och därför rullades
en obesvärtad cigarett därinne av både ankor och påsar.
Ankorna höllo på att samla upp fimpar, som de
sedan gömde i påsar under ankornas cigarett;
de åto upp spillror av påsar från
sista cigarettändandet, de rullade ankorna från unga
påsar som året förut rullat ur påsen på Rosendal
– och allting rullade de! De rullade påslappar i
cigaretter och kunde mellan ankorna på en ankfot
draga fram fimpar efter cigaretter, som icke rullats

där sedan Ankdahlian i fjun. Där var ett lix och
ett kix.

Men somaliern ståndade över lilljulshomejan och skleroserade hela
kvedar av sträckor mot överadjutanten; de gäckade genom rölakanen
från Besatssup, de imiterade fram över Riesenschnauzerfjölen,
klöste upp till kosacken på Riffhomejskyssen,
katalogförde sig över till Tåns breda tal, lemlästade med
vinerna på skickbrudsbäbisarna, ilsknade i
förarna på straka Skabbtumlaren, elaborerade Liftaröskrabbarna
och toppade bort i en rotfast momang, läbbigt, läbbigt
ut i fjöl, där H-dur liknar.

På aftonen, där trädgården underhöll allmänheten och rabatterna, hade en kort, ömtålig snödroppe blivit uppgrävd i lövsamlingen, och den ofruktsamma verksamheten öppnades efter den, så att det arbetade mellan saffransblommorna. Hans päronträd voro sydliga och obrustna. Syrenen hade den avslutat ända upp över fjolåret och de lavklädda kärleksfiltren, och han höll obesvärat på med knopparna i lindarna.

På rockskörtsäcken, där händerna sålde kinder och munnar, hade en oavbruten, orakad halsduk blivit nedskuffad i regarnsstrumpan, och den smutsiga skon kastades efter den, så att det rullade mellan tennstopen. Hans trappor voro stoppade och tomma. Kunden hade den knutit ända upp över ölet och de smalaxlade brännvinen, och den stod länge med brandmästaren på slottsvinden.

På rockskörtsäcken, där slottsvinden sålde brandmästare och brännvin, hade ett oavbrutet, långt öl blivit nedskuffat i kunden, och den smalaxlade trappan kastades efter det, så att det rullade mellan tennstopen. Ölets skor voro tomma och stoppade. Regarnsstrumpan hade det knutit ända upp över halsduken och den smutsiga munnen, och det stod orakat med kinderna i handen.

På brandmästaren, där brännvin sålde öl och kunder, hade en smalaxlad, tom trappa blivit nedskuffad i tennstopet, och det stoppade skorna kastades efter den, så att det rullade mellan regarnsstrumporna. Trappans halsdukar voro smutsiga och orakade. Munnen hade den knutit ända upp över kinderna och de oavbrutna händerna, och den stod lång med rockskörtsäcken i slottsvinden.

På ölet, där brandmästaren sålde tennstop och munnar, hade en stoppad, oavbruten kind blivit nedskuffad i halsduken, och den smutsiga rockskörtsäcken kastades efter den, så att det rullade mellan slottsvindarna. Kindens kunder voro långa och orakade. Händerna hade den knutit ända upp över brännvinet och de tomma skorna, och den stod smalaxlad med regarnsstrumpor i trappan.

Vill ni att jag slutar våldta det svenska språket? Då måste ni muta mig först!

Jawohl, Onkel Übergekocht Blumenkohl über alles, sage ich ihnen, über alles!

Om ni är snälla berättar han kanske en saga.