Re: Är godhet bara självgodhet?
Ja, det tycker jag. Att göra våld på sig är meningslöst.
I går var jag hos en läkare som satt och låtsades vara empatisk. Han hatar mig, det märks. Hans falskhet fick mig att vilja sparka sönder hans ansikte. Han gnällde inför min sambo om hur otrevlig jag var efter att jag störtat ut därifrån skrikandes könsord med mera.
Han förstod inte att jag gjorde det av godhet. Han såg bara en obstinat patient som blev arg för att hon inte fick sömntabletter utskrivet. Ondska hade varit att stanna kvar i rummet och följa mina instinkter. Att sparka sönder hans ansikte. Efter att jag krossat hans kuk med stålhättekängorna. Att smäda honom för att han låtsas vara trevlig och förstående. Tur att jag är icke-verbal i realtid. Han kastade pärlor för svin, jag vill inte ha sympatier, jag vill ha medicin.
Jag ber aldrig om ursäkt för mitt uppträdande till folk som inte förtjänar det. Han kommer att förvänta sig en ursäkt om vi ses igen. Jag har bara en sak att säga då: Oink oink.
Alla andra uppmuntras till att vara sig själva, varför görs aldrig detta med mig? Jag var en timid tystlåten flicka. Då skulle jag fostras till att bli mer verbal och gestikulera. Nu när jag skriker könsord, smädar folk och gestikulerar, då duger inte det. Folk är allt bra roliga. De kanske skulle ha låtit mig vara inne i autistbubblan istället, det hade varit det bästa för alla inblandade parter.