Jag drömde något väldigt svårfångat, men skall försöka bena ut det lite.
Ibland var drömmen något jag upplevde som deltagare, ibland mer som en film/roman med flera huvudpersoner som man växlar mellan att följa. Ibland var jag en av dem, och ibland betraktade jag förloppet mer som en fimpublik/läsare.
Världen höll på att gå under, eller hade delvis gjort det. Eller så var det en avgränsad plats som hade blivit utsatt för något. Ibland fanns bara spillror av civilisationen kvar och skräpade överallt. Ibland var scenerierna mer som i en svunnen tid, något av kampen mot Tengil i Bröderna Lejonhjärta.
Ibland var det två tjejer som skulle ta sig därifrån för att åstadkomma något - en räddningsaktion? Ibland var det bara en person (jag? Fast jag tror att jag var man ibland). Ibland var åtminstone den ena en ung pojke. De två tjejerna var lite som Thelma och Louise, fast kanske ändå lite mer som uphottade actionhjältar; jag minns att den ena föreslog att de alltid skulle ha skyhöga klackar för att få snygga vader.
Och så skulle de knycka en sportbil att fly i. Vad det nu var som de skulle fly från. Det figurerade en rätt avancerad plan för att få tag på den där sportbilen, med uppgifter som de skulle fixa på varsitt håll. Fast den ena uppgiften var det den unga pojken som skötte (hade en av tjejerna transformerats då? Jag tror att det var jag, samtidigt som jag såg förloppet snett ovanifrån). Och då var det plötsligt en kärra dragen av en oxe inblandad. Och sportbilen var nog snarare ett snabbare dragdjur...? Fast jag minns att jag funderade hur de skulle kunna tanka bilen när civilisationen var upplöst, så det kanske var därför det blev dragdjur istället... fast jag tror att det också fanns någon idé om att använda de spillror av civilisationen som fanns kvar tills de var uttjänta, och då byta till vad som råkade finnas till hands.
Sedan var jag bara en person, fast jag skulle möta upp den andre (vem det nu var) någonstans på vägen. Nu var det något slags vattenfarkost som gällde, ibland något besynnerligt som liknade en enhjuling (och som man rimligen borde ha blivit rätt blöt och kall av att använda) men oftast något kanotliknande. Det krävdes specialutrustning av något slag. Och behörighet. Det kunde kontrolleras, och då var man illa ute om man fuskade. Jag mötte någon som kunde lära ut tekniken, och skulle glatt dra nytta av det. Men uppdraget var ju hemligt, så jag behövde smyga mig därifrån - och då få med mig utrustning nödvändig för överlevnad. Jag hade nästlat mig in hos den där mannen och försökte smita därifrån medan han sov. På en madrass. Eller vi hade sovit där båda två, eller vad vi hade gjort. Jag tror att jag var man själv just då. Jag hade väldigt dåligt samvete; han behövde mig på något sätt. Jag försökte rafsa åt mig sådant som jag behövde: presenning, varma kläder, proviant. Tre överbeskyddande biffiga storebröder (?) försvårade flykten.
Ny version: Mannen visste om att jag inte kunde stanna. Det var OK, men sorgligt. Men hans överbeskyddande mamma (?) och biffiga bröder (? eller blandar jag ihop det nu?) tyckte inte att det var OK vare sig att jag var där eller att jag skulle därifrån, och inte att jag var vegetarian, och inte att jag behövde låna utrustning (inte ens en t-shirt). Jag fick smyga för mamman, men hon var inte lättlurad. Nu var jag i alla fall kvinna, och mannen var någon som jag älskade. Fast ingen som existerar i verkligheten, mer som en symbol.
På något sätt kom jag i alla fall iväg i något kanotliknande. Oklart om mannen kanske följde med. Undrar om jag kanske drömde två olika versioner om det också.
Vid det här laget var det väldigt oklart varför jag skulle iväg. Men viktigt var det tydligen. Skulle jag rädda mänskligheten? Eller var det en mer självisk aktion? Jag var på väg någonstans och det fanns någon som jag måste hämta upp. Och det var viktigt att jag höll mig gömd.
Men just den här drömmen var nog osedvanligt obeslutsam.
