Skan
dinaviska Spar
banken Din Bank och deras jädrans sparbössor
gröna för pojkarna och
röda för flickorna, (nästan som gympapåsarna med "sockiplasten" mot fotvårtor, men där var pojkarnas färg på påsen konventionellt
blå) i transparent plast med spareken som logo delades dem ut redan på det första skolåret för att inte missa potentiella framtida bankkunder, för att sen vid teminsluten samlas in till klassföreståndaren för vidarebefodran till "beelzebub" som hade utlyst en tävling i sann och förnedrande utklassningsanda
Hmm ... stipendier till de som hade råd att knöla ner barnbidragen i "mammons" bössor ...
visst fostrade som vi var så fick vi i tacksamhetens namn sen ta del av bankens noteringar som följde med lådan tillbaka med de då tömda bössorna, läraren läste upphetsat och med en illa dold nyfikenhet upp budgeten i linje med dåtidens sporrande "ekonomilektion" och som den då en folkhemsmoralisk "lära för livet" läxa , hmm 1:a 2:a 3:e 4:e pris och sen ... med ett klädsamt jumbopris "slösas" kassabok till slutkläm som det var av att ta lärdom av denna "spara"och"slösas" budskapssaga, "slösa" med sina dåliga tänder
hmm ... tror det var på "roliga" timmen
halvdag Lördag och sen "Fruktis" som betydde lördagsgodis för den som gjort sig förtjänt av "veckopeng".
Inte helt oväntat hade en del av de flitigaste läshuvudena lyckats toppa även bankens lista då de också belönats hemma "rikligt" för sin hos tandläkaren goda tandstatus, sitt flit med läxor, provresultat och de sedemera goda betyg där varje
5:a renderade lika många "hundringar" (60-talet
!!!) som följde med automatik det avundsamt goda livet ...
Ärligt talat så har jag idag ett "rikligt" mycket bättre minne än vad jag då hade råd att vara snålt missunnsam med mot de då så mycket bättre lottade, förutom att jag även då "gladdes" för "lite" och på det viset hade så mycket mer "glädjas" åt ... så gjorde även (AD(H)D'n och min mycket troliga HFA i kombo med en i övrigt dysfunktionell tillvaro med PTSD i såväl "HEM och SKOLA" det som fick mig att glömma de då för mig okända "dyslektiska" besvär och som ändå i sin tur gav mig så mycket mer när det sen kom till att teckna och rita
Det räddade mig nog från en plågsam avundsjuka, är faktiskt ganska "imun" på det området trots en överemotionell allergi mot de orättvisor som drabbar "andra", mer "vred" än när det gäller mig själv ... jo,hmm ... jag blir förbannad när jag upplever mig orättvist drabbad ... men hmm ... mer oresonligt,oåterkalleligt och oförlåtande när andra kommer i "kläm" ... tror nog att det är på samma mynt ... det myntet som jag inte la i sparbössan
"Lyckoslanten" tror jag det var
Så har jag aldrig påstått att jag är neurotypisk heller, men lite mer frisk på mitt så sjukt sparsamma sätt att med minnet kompensera den fogliga dumhet av att NT(läs inte) kräva min rätt ... dock avundsjuk på Grönköpings gossen Ruda!
db